För knappt en månad sedan skrev jag ett inlägg om hur tungt träningen gick och kanske till och med livet generellt. Jag hade precis dragit igång med träningen igen efter kraschen och åkt på matförgiftning. Jag kände hur det mesta inte alls gick min väg där några veckor. I samma inlägg lovade jag mig själv att från och med den dagen göra allting till 110%. Allt för att se till att komma tillbaka och börja prestera på topp igen. Det var 27 dagar sedan. Idag när jag skriver detta känner jag att jag har levt upp till mitt löfte.
 En skön tillbakablick på hur jag såg ut för några veckor sedan. Börjar inse nu hur illa det faktiskt var, och hur illa det kunde gått |  Det syns fortfarande litegrann, men det har läkt fint, och snabbt |
De senaste veckorna har varit riktigt bra, och just nu trivs jag med vardagen. Jag och Coach Nico kommer bra överens och våra ambitioner att lyckas går parallellt med varandra. I stort sett varje träningspass jag gjort har uppnått sitt syfte. Att ha honom vid sidan om och kunna se hur jag känner mig har varit ovärderligt. Jag har varit frisk, jag har sovit bra, jag har börjat göra alla detaljer utanför träningen ännu bättre som påverkat mer än jag tidigare trott. Jag är inne i ett väldigt bra flow med andra ord
Jag har lärt mig hoppa på cykeln ännu snabbare. DETALJER!
Nu börjar detta läger röra sig mot sitt slut. På onsdag flyger jag hem till Sverige igen. Precis som rubriken avslöjar har tiden verkligen flugit förbi, tre månader går snabbt! Det innebär även att jag denna vecka kommer ha en något lugnare vecka. Jag har legat på gränsen ett tag nu och jag känner att en vecka med lite mindre träning behövs så jag kan pressa ännu hårdare när jag den 6e flyger ner till Playitas med landslaget.
Det har som sagt varit mycket träning och det har hänt en hel del saker. Två tävlingar faktiskt! Förra helgen simmade jag Cape Mile. En öppetvatten-tävling över 1600m. Tyvärr presterade jag ej på topp. Även om träningen gått riktigt bra är jag ännu inte riktigt i den simform jag vill ännu, men den är på g. I och med att jag ej simmade så bra bestod hela förra veckan av en hel del simning. Precis som jag gjorde förra året. 9 pass totalt och 35.000m meter senare tror jag att simningen lyft sig ytterligare ett snäpp.
Jag kommer sakna poolen, tro det eller ej
I lördags var det dags för tävling igen. Denna gång som en del av ett mixstafett-lag. Xterra Sydafrika (off-road triathlon) gick av stapeln i trakten nu i helgen och då passade det bra att åka tid och tävla lite/få till ett bra löppass. Jag tog hand om löpningen med andra ord. 12km traillöpning på en brutal bana. Jag sprang ändå bra. 90 sekunder långsammare än Richard Murrays löpsplit. Om man ej vet vem han är så är han en av sportens snabbaste löpare. (Ska dock tilläggas att han även simmat och cyklat innan). Meeeeen med tanke på min simvecka är jag nöjd med loppet!
Mina grymma lagkamrater som jag aldrig träffat innan. Ändå lyckades vi prestera. Som pris vann vi en flasta vin
Det är typ det som hänt sedan sist, en väldigt kort men effektiv samanfattning. Mycket träning och fokus på detaljer kring träningen. Nu ser jag fram emot att få komma hem några dagar för att sedan sticka iväg på nya äventyr!
RSS-flöde
