Sammanfattning av säsongen 2014

Nu är träningen mot säsongen 2015 igång. Sedan min sista tävling i slutet på Augusti har det varit väldigt tyst här. Det har det även varit när det gäller träningen. Jag tog först två veckor där jag inte tränade överhuvudtaget. Sedan blev jag sjuk och var det en vecka. Sedan dess har jag egentligen bara kört exakt det jag velat göra, inga krav på någonting utan bara kört det jag velat för dagen. Det har gjort att jag kört mycket alternativ träning. Inlines med stavar, en del kanot och massor med MTB i skogen. Just därför älskar jag att träna på hösten. Det är helt kravlöst på hur eller vad jag tränar och det är så otroligt härligt när det bjuds på fint väder som denna höst verkligen har! När jag kollar tillbaka blev det en väldigt lång ”off-season”, det är jag inte alls orolig över snarare tvärt om. Det är inte så att jag inte tränat, jag har ändå kört ungefär 8-14 pass i veckan. 


För ett par helger sedan träffade jag min tränare Gustav. Vi tittade tillbaka på säsongen som varit, vad som har gått bra och vad man kan göra om för att få till helheten ännu bättre till nästa år. I det stora hela kan jag säga att det kommer bli mycket fokus på simning och cykel, om jag vill konkurrera internationellt nästa år är det den biten jag måste jobba stenhårt på. Vi hade ett bra samtal och är överens om hur denna höst ska se ut. 

Höstlöpning när den är som bäst!

Jag deltog i aktersnurren, Sveriges största k4 lopp

Jag har tävlat lite i löpning, har har jag precis vunnit tunrundan. Hade även två jobbkollegor som sprang

Fokuset på detta inlägg hade jag tänk skulle handla om säsongen 2014, en kort sammanfattning och lite tankar kring hur jag upplevde sommaren.

Målen för säsongen satte jag väldigt snabbt efter sista tävlingen 2013. 
De var:

• Verkligen vara med i toppen på de nationella tävlingarna och slåss om medaljer på SM.
• Testa på en internationell tävling.

Dessa mål kändes naturliga efter att ha gjort min första säsong som senior där jag inte gjort bort mig helt (två 6e platser på SM). Efter att jag i början av 2014 bestämde mig för att satsa ännu hårdare och åka till Fuerteventura 2 månader blev det första målet givet. ”Jag tänker ta medalj på SM”. 

För första gången sedan jag drog igång min triathlonkarriär fick jag en höst, vinter och vår helt utan några skador över huvud taget. Tidigare år har jag alltid haft problem med småskavanker som förstört kontinuitet i min träning. Inte denna vinter, det rullade på fantastiskt bra. Framförallt vistelsen nere på Playitas som jag tror satte prägeln för hela 2014.

Första tävlingen, Lighthouse Triathlon

Några av oss som var där nere, grymt sällskap hela tiden!

Tävlandet började också där nere. En träningstävling som heter Lighthouse triathlon. Den avgjordes på olympisk distans med non-drafting cykling. Gjorde inget kanonlopp direkt. Hade inte så mycket att svara med då jag hade min linjehoj. Kom sjua, det var ändå väldigt roligt att få dra i gång säsongen tidigt!

När jag var där nere blev det också klart att jag skulle få delta i min första internationella tävling, en europacup i Bratislava i mitten på maj. Den låg bra då den låg knappt en månad efter hemkomsten från Fuerte. Jag kände mig verkligen redo för den. Vägen fram mot tävlingen gick också bra. Framförallt cykel och löp som nog aldrig varit så bra. Simningen var inte helt 100, ändå kände jag mig trygg. Jag tycker jag gjorde ett bra lopp där nere. OK simning, lite långt bak upp ur vattnet men absolut med! Riktigt stark cykel och en bra löpning som tyvärr stördes av magkramper. Blev 56a av 70 startande. Ingen jättepampig placering direkt, ändå någonting man verkligen kan jobba vidare på.

Jag kom hem från Slovakien och nu var det fokus på de svenska tävlingarna! Träningen gick riktigt bra i slutet på maj, början på juni. Jag körde och kände mig sjukt stark i Hallstahammar, tyvärr blev det DNF pga punka. Efter Hallsta gick det inte riktigt lika bra längre. Fem dagar innan Svenska cupen premiären i Uppsala drog jag på mig en förkylning. Jag hann precis bli frisk för att kunna köra. Loppet gick sådär, kraftlöst kan man snabbt sammanfatta det. Ändå gick det min väg och jag lyckades till min stora glädje knipa en bronspeng, faktiskt min första medalj som senior.

Pallen i Uppsala

Efter Uppsala kände jag mig sliten ett bra tag. Pga förkylningen jag hade haft tog det väldigt lång tid för kroppen att återhämta sig. Två veckor tog det innan jag kunde träna ordentligt igen vilket såklart var extremt frustrerande då nästa tävling var SM olympisk distans. Jag kände att jag var tvungen att göra någonting för att komma igång. Därför tog jag ledigt från jobbet en vecka och åkte ner till Motala. Där fick jag en bra och lugn träningsmiljö inpå med andra bra triathleter. Framförallt Oskar Djärv och Annie Thoren. 


Det blev ett litet lyft efter den veckan. Jag åkte till Västerås och SM på olympisk distans med ett gott självförtroende. Efter en okej simning, (onödigt långt efter täten), bra cykling och en löpning som tillslut blev bra efter en hel del magkramper lyckades jag kriga mig till en 3e plats på SM. Jag är hur nöjd som helst över bronset, ändå inte helt tillfreds då jag så gärna hade velat vara med och tävlat om guldet. 

Bad hemma hos Annie i Motala

Målgång SM i Västerås, grym känsla

efter Västerås Kunde jag komma igång med träningen snabbt och jag tycker faktiskt det rullade på riktigt bra, fortfarande var det simningen som inte stämde helt. löpningen och cyklingen flöt på riktigt fint. Nästa race var Umeå, tredje deltävlingen och sprint denna gång. Den längsta bilfärden i mitt liv hittills skulle genomföras för att ta mig dit. Som tur var fick jag låna en ny Ford Mondeo av Skobes, det underlättade resan betydligt mycket. Första intrycket av Umeå var grymt, en sån otroligt fin tävlingsarena som låg så centralt som det går. Loppet då? Jag kom iväg bra på Simningen, vi fick släppa iväg Gabriel men jag låg tryggt med i gänget bakom honom. I växlingen missade jag en aning och tappade en ynka sekund mot Oskar. Han märkte det och stack som en galning. Jag lyckades komma ikapp efter några kilometer, då var jag helt slut! Oskar och Gabriel körde hårt för att bli av med mig och de lyckades. Tappade en hel del tid. Jag lyckades ändå göra min starkaste löpning under säsongen, det räckte inte riktigt ända upp men jag flög fram och lyckades ta en skön tredjeplats, igen.

Efter Umeå bar det av ner till Motala igen faktiskt, ännu ett träningsläger. Åter igen en grym vecka med en hel drös av duktiga triathleter. Jag fick in bra träning och hade en bra känsla inför sprint-SM som ju var ett av mina stora mål för säsongen. 

Ner till Malmö bar det av! Tack vare Zone3 fick jag en perfekt uppladdning, de bjöd på hotell torsdag-söndag. Det gjorde att jag kunde åka ner i god tid för att förbereda mig så bra jag bara kunde. På tävlingsdagen bjöd det inte på kanonväder direkt. Blåsigt, blött och mycket vågor. Jag gjorde en stabil simning i andragruppen. Åter igen släppte vi iväg täten onödigt mycket, de simmade riktigt snabbt. Kom ut på cykeln bra och började jaga. Tyvärr hade jag inga guldben på cykeln. Oskar och Stefhan var riktigt starka och jag fick slita för att orka gå med. Tillslut lyckades vi komma ikapp täten och jag var med i striden om guldet. Ut på löpningen kändes det bra, riktigt motiverad att utmana Gabriel. Vi sprang sida vid sida ca 1 km, sedan tog den hårda cyklingen ut sin rätt på benen och jag lyckades inte gå med längre. Jag fick slita resten av löpningen men avslutade starkt och kunde springa mig till ett SM-silver. Inte nog med det, i och med den placeringen säkrade jag också förstaplatsen i Svenska cupen! En otroligt bra dag och vips var målen jag satt upp inför säsongen uppfyllda. Fantastiskt! 

Det var en konstig känsla efter SM, jag känd mig nöjd med min säsong, som om att jag var klar. Det blev ändå en tur till Norge helgen efter och de Norska mästerskapen (utom tävlan). En chans att få mäta sig mot de bästa triathleterna i Norden och även Europa. Det var en sådan urladdning i Malmö, jag gjorde ingen bra tävling i Norge. Jag kände mig mest trött och svag under hela loppet. Ändå lyckades jag ta en 8e plats. Det var en otroligt rolig tävling och resa så jag var rätt nöjd ändå!

Det var den sista triathlontävlingen jag 2014. Som jag skrev kände jag mig färdig och extremt nöjd efter SM, det gjorde ingenting att säsongen var slut. Jag är så otroligt nöjd med sommaren!