Då är den sista triathlontävlingen för denna sommar gjord. Jag hade ingen mer tävling planerad efter SM i Jönköping men ville ej avsluta säsongen så tidigt. Tog därför beslutet att prova på någonting längre, nämligen en halvironman (1900m simning, 90km cykel, 21km löpning). Jag har alltid velat köra någonting lite längre, då var ju detta ett ypperst tillfälle då jag ej hade några priotävlingar kvar.
Det var en underbar morgon på tävlingsdagen. Jag började med en lätt morgonjogg kl 05.30 för att väcka kroppen, åt frukost och åkte sedan ned till tävlingsområdet ca 2h innan start. Väl vid tävlingsområdet kom solen fram ordentligt, det var helt vindstilla och massor av folk som skulle tävla. Jag var riktigt nervös och tänkte hela tiden på varför jag gett mig in på detta. Jag fixade cykeln, (som jag fick låna av Per Ljung, tack!) började jogga igång lite lätt och mingla runt bland triathleterna. I och med det började nervositeten släppa och en lugn infann sig, det var en perfekt dag och detta skulle bli riktigt, riktigt roligt!
Det var ett bra startfält på plats. Bland annat: Stephan Andersen, som jag tävlat mot hela säsongen i den svenska cupen. Clas Björling, veteranen som tidigare hade det svenska rekordet på ironmandistansen. Jonas Bergkvist, en lovande långdistansare som körde ironman Kalmar på 8.30 förra året. Kim Harju, en duktig finländare som i år vann finska mästerskapen på OL-distans. Fredrik Haglund, som dominerat masterklasserna de senaste åren. Rasmus Enlund, en duktig simmare som börjat etablera sig i sverigeeliten. Det skulle med andra ord bli riktigt tufft att ta en hög placering denna dag.
Simningen:
Vi radade upp oss vid strandkanten. Börje (speakern) ropade upp de jag nyss nämnde inkl mig själv som tänkbara favoriter, vi fick därför ställa sig någon meter framför resterande startfält. Startskottet gick och vi var iväg. Resan ut till första boj (ca 300m) var väldigt lugn, vi låg flera stycken i bredd. Väl runt den första bojen small det till. Det blev en rejäl fartökning som jag ej var med på. Jag lyckades gå med i förstaklungan med nöd och näppe. Låg på fötter nästan hela första varvet innan jag var tvungen att släppa. Jag hittade sedan en behaglig fart som jag kunde mosa på i även det andra varvet. Jag kom upp i en liten klunga som nr 5 ca 40 sek efter täten.
Simningen fick gå som den gick. Jag hade lagt störst fokus på cykel/löpning senaste två veckorna. Jag är ändå nöjd, jag hade hela tiden tryck och bra känsla.
Simningen:
Vi radade upp oss vid strandkanten. Börje (speakern) ropade upp de jag nyss nämnde inkl mig själv som tänkbara favoriter, vi fick därför ställa sig någon meter framför resterande startfält. Startskottet gick och vi var iväg. Resan ut till första boj (ca 300m) var väldigt lugn, vi låg flera stycken i bredd. Väl runt den första bojen small det till. Det blev en rejäl fartökning som jag ej var med på. Jag lyckades gå med i förstaklungan med nöd och näppe. Låg på fötter nästan hela första varvet innan jag var tvungen att släppa. Jag hittade sedan en behaglig fart som jag kunde mosa på i även det andra varvet. Jag kom upp i en liten klunga som nr 5 ca 40 sek efter täten.
Simningen fick gå som den gick. Jag hade lagt störst fokus på cykel/löpning senaste två veckorna. Jag är ändå nöjd, jag hade hela tiden tryck och bra känsla.
Cyklingen:
T2 gick utan missöden. Hade bestämt att köra med strumpor vilket gjorde att det tog lite längre tid än vanligt.
Väl uppe på cykeln började jag med att ta en gel, sedan var det bara att cykla på. Vi skulle cykla tre varv á 29km. Jag hade bestämt mig innan för att ta det relativt lugnt på det första varvet. Aldrig pressa hårt utan cykla defensivt på en rätt låg puls. Jag hade problem att håll nere pulsen, tog beslutet att istället gå mer på känsla. Första varvet gick enligt plan och jag kände mig fräsch. Jag blev omcyklad av Jonas Bergkvist efter 15km och Clas och en till efter ca 25km. Jag försökte inte gå med någon av de, jag ville göra mitt eget lopp på cykeln. Det sista jag ville var att tokvägga redan på cykeln. Under det andra varvet ökade jag farten och började trycka på lite mer, blev inte omcyklad, jag cyklade heller inte om någon. Jag låg där och mosade i min fart. Det kändes riktigt bra faktiskt. Ut på det tredje varvet kände jag hur jag började tröttna en aning, det kändes ändå helt okej och det sista varvet gick ungefär lika snabbt som varv två.
Jag hade verkligen inte dagens snabbaste cykeltid. Jag är ändå extremt nöjd. Det gick helt enligt plan, öppna defensivt för att sedan öka. Inte hetsa upp sig och gå med någon annan. Jag klev av cykeln på plats 8, 9 min efter Stephan, Kim och Fredrik och ca 2.5 min efter Clas, Jonas, Rasmus Enlund och Lars Mattsson.
T2 gick utan missöden. Hade bestämt att köra med strumpor vilket gjorde att det tog lite längre tid än vanligt.
Väl uppe på cykeln började jag med att ta en gel, sedan var det bara att cykla på. Vi skulle cykla tre varv á 29km. Jag hade bestämt mig innan för att ta det relativt lugnt på det första varvet. Aldrig pressa hårt utan cykla defensivt på en rätt låg puls. Jag hade problem att håll nere pulsen, tog beslutet att istället gå mer på känsla. Första varvet gick enligt plan och jag kände mig fräsch. Jag blev omcyklad av Jonas Bergkvist efter 15km och Clas och en till efter ca 25km. Jag försökte inte gå med någon av de, jag ville göra mitt eget lopp på cykeln. Det sista jag ville var att tokvägga redan på cykeln. Under det andra varvet ökade jag farten och började trycka på lite mer, blev inte omcyklad, jag cyklade heller inte om någon. Jag låg där och mosade i min fart. Det kändes riktigt bra faktiskt. Ut på det tredje varvet kände jag hur jag började tröttna en aning, det kändes ändå helt okej och det sista varvet gick ungefär lika snabbt som varv två.
Jag hade verkligen inte dagens snabbaste cykeltid. Jag är ändå extremt nöjd. Det gick helt enligt plan, öppna defensivt för att sedan öka. Inte hetsa upp sig och gå med någon annan. Jag klev av cykeln på plats 8, 9 min efter Stephan, Kim och Fredrik och ca 2.5 min efter Clas, Jonas, Rasmus Enlund och Lars Mattsson.
Löpningen:
Nu var det bara att springa. Jag la upp cyklingen som jag gjorde just för att kunna ge allt jag hade på löpningen. Jag hade lite samma tänk under löpningen. Tre varv á 7km. Tanken var att gå ut lugnt på första varvet för att sedan öka. Gick sådär! Löpningen kändes nämligen så himla bra! Gick efter känsla och sprang där jag kände mig bekväm. Efter någon kilometer såg jag ner på klockan, 3.40/km... "Helvete!" Kommer jag ihåg att jag tänkte. "Ska jag hålla denna denna fart i 21 km lär väggen komma väldigt tidigt". Ändå ville jag inte sakta ner, jag kände mig hur lätt som helst. Jag lät junioren i mig tala och körde på.
Första varvet gick av sig självt, jag lyckades plocka två placeringar och fick hela tiden höra att jag plockade på de framför. Jag trummade på i samma fart, kände mig lätt. Efter tio km hade jag tagit ännu en placering, kollade på klockan. Milen hade gått på 36.30... Hann tänka "helvete" ytterligare några gånger, "detta går alldeles för fort"! Ändå ville jag inte sakta ner, det kändes fortfarande bra. Efter 12 km tog jag ytterligare en placering, det fick mig att börja tänka. Jag insåg helt plötsligt att jag låg på fjärde plats. För första gången under loppet kände jag att jag hade chans på en pallplats. Nu såg jag verkligen ingen anledning att börja ta det lugnt.
De jag hade framför mig var Stephan som låg först, Clas var tvåa och Kim låg trea. Jag kom in för sista varvning där jag fick höra att Kim såg riktigt trött ut och att jag bara var en minut efter. Nu kände jag för första gången att jag började bli trött. Vid vätskestationen fokuserade jag på att få i mig rejält med vatten och sportdryck jag lyckades även få tag i saltgurka. Det gav mig en liten energiboost. Med 5 km kvar såg jag ryggen på Kim och gick om. Med ungefär 4 km kvar kände jag hur energin började försvinna.
För fösta gången på löpningen tog jag beslutet att sakta ner. Jag hade 6 min upp till Stephan och 2 min till Clas, som jag sprang jämt med. Jag insåg att jag inte skulle kunna plocka någon mer framför. Jag ville heller inte vägga och tappa min pallplats. Därför drog jag ned på tempot för att försäkra mig om att jag jag skulle ta mig i mål. Sista 2km var riktigt tunga, tillslut hörde jag Börjes stämma i högtalarna längre bort. Då förstod jag att det var nära. Jag höll ihop det och lyckades komma i mål på en mycket fin tredje plats. 6 min efter en urstark Stephan Andersen och 2 min efter Clas Björling.
Nu var det bara att springa. Jag la upp cyklingen som jag gjorde just för att kunna ge allt jag hade på löpningen. Jag hade lite samma tänk under löpningen. Tre varv á 7km. Tanken var att gå ut lugnt på första varvet för att sedan öka. Gick sådär! Löpningen kändes nämligen så himla bra! Gick efter känsla och sprang där jag kände mig bekväm. Efter någon kilometer såg jag ner på klockan, 3.40/km... "Helvete!" Kommer jag ihåg att jag tänkte. "Ska jag hålla denna denna fart i 21 km lär väggen komma väldigt tidigt". Ändå ville jag inte sakta ner, jag kände mig hur lätt som helst. Jag lät junioren i mig tala och körde på.
Första varvet gick av sig självt, jag lyckades plocka två placeringar och fick hela tiden höra att jag plockade på de framför. Jag trummade på i samma fart, kände mig lätt. Efter tio km hade jag tagit ännu en placering, kollade på klockan. Milen hade gått på 36.30... Hann tänka "helvete" ytterligare några gånger, "detta går alldeles för fort"! Ändå ville jag inte sakta ner, det kändes fortfarande bra. Efter 12 km tog jag ytterligare en placering, det fick mig att börja tänka. Jag insåg helt plötsligt att jag låg på fjärde plats. För första gången under loppet kände jag att jag hade chans på en pallplats. Nu såg jag verkligen ingen anledning att börja ta det lugnt.
De jag hade framför mig var Stephan som låg först, Clas var tvåa och Kim låg trea. Jag kom in för sista varvning där jag fick höra att Kim såg riktigt trött ut och att jag bara var en minut efter. Nu kände jag för första gången att jag började bli trött. Vid vätskestationen fokuserade jag på att få i mig rejält med vatten och sportdryck jag lyckades även få tag i saltgurka. Det gav mig en liten energiboost. Med 5 km kvar såg jag ryggen på Kim och gick om. Med ungefär 4 km kvar kände jag hur energin började försvinna.
För fösta gången på löpningen tog jag beslutet att sakta ner. Jag hade 6 min upp till Stephan och 2 min till Clas, som jag sprang jämt med. Jag insåg att jag inte skulle kunna plocka någon mer framför. Jag ville heller inte vägga och tappa min pallplats. Därför drog jag ned på tempot för att försäkra mig om att jag jag skulle ta mig i mål. Sista 2km var riktigt tunga, tillslut hörde jag Börjes stämma i högtalarna längre bort. Då förstod jag att det var nära. Jag höll ihop det och lyckades komma i mål på en mycket fin tredje plats. 6 min efter en urstark Stephan Andersen och 2 min efter Clas Björling.
Sammanfattningsvis:
Jag kunde nog inte avslutat triathlonsäsongen 2013 så mycket bättre. Jag fick till ett perfekt lopp som gick näst intill helt enligt plan.
Jag tog mig genom simningen bra, visste att simformen ej var den bästa. Ändå simmade jag de 1900m på 23.49 och var endast 40 sek efter täten.
Cyklingen gick också den enligt plan. Jag visste innan att cyklingen var min svaghet jämfört med mina motståndare. Därför ville jag ej gå med några tåg, risken att jag skulle spränga mig var för stor. Istället tog jag den i min egen takt vilket gjorde att jag visste hur hårt jag kunde köra. Visst jag tappade en hel del på täten, men... Tanken var ju att jag ville utnyttja min styrka, nämligen löpningen. Man springer inte särskilt snabbt på genom sura ben.
Jag cyklade de 87 km på 2.14.57 vilket gav ett snitt på strax över 38 km/h. Jag hade räknat på att snitta ca 37 km/h. Så jag är extremt nöjd med min cykling.
Löpningen är den jag är mest nöjd med. Innan hade jag som mål att gå under 1.24, alltså hålla ett snitt lägre än 4 min/km. Detta lyckades jag verkligen med. Kom in på 1.19, ett snitt på ca 3.45 min/km och dagens näst snabbaste löptid. Endast 4 sek långsammare än Clas Björling. Det hade jag aldrig kunnat tro innan loppet, jag är som sagt riktigt, riktigt nöjd och glad att jag klarade mig genom hela tävlingen utan!
Fullständiga resultat: KLICKA HÄR!
Fler foton från tävlingen tagna av Marie Fleetwood: KLICKA HÄR!
Jag kunde nog inte avslutat triathlonsäsongen 2013 så mycket bättre. Jag fick till ett perfekt lopp som gick näst intill helt enligt plan.
Jag tog mig genom simningen bra, visste att simformen ej var den bästa. Ändå simmade jag de 1900m på 23.49 och var endast 40 sek efter täten.
Cyklingen gick också den enligt plan. Jag visste innan att cyklingen var min svaghet jämfört med mina motståndare. Därför ville jag ej gå med några tåg, risken att jag skulle spränga mig var för stor. Istället tog jag den i min egen takt vilket gjorde att jag visste hur hårt jag kunde köra. Visst jag tappade en hel del på täten, men... Tanken var ju att jag ville utnyttja min styrka, nämligen löpningen. Man springer inte särskilt snabbt på genom sura ben.
Jag cyklade de 87 km på 2.14.57 vilket gav ett snitt på strax över 38 km/h. Jag hade räknat på att snitta ca 37 km/h. Så jag är extremt nöjd med min cykling.
Löpningen är den jag är mest nöjd med. Innan hade jag som mål att gå under 1.24, alltså hålla ett snitt lägre än 4 min/km. Detta lyckades jag verkligen med. Kom in på 1.19, ett snitt på ca 3.45 min/km och dagens näst snabbaste löptid. Endast 4 sek långsammare än Clas Björling. Det hade jag aldrig kunnat tro innan loppet, jag är som sagt riktigt, riktigt nöjd och glad att jag klarade mig genom hela tävlingen utan!
Fullständiga resultat: KLICKA HÄR!
Fler foton från tävlingen tagna av Marie Fleetwood: KLICKA HÄR!
RSS-flöde
