Hejhej!
Long time no see…
Sist jag skrev här berättade jag om mitt race i Takapuna. Sedan dess har det hänt en hel del och för det mesta riktigt roliga saker. Söndagen efter racet åkte jag och Marcus Hultgren iväg på en roadtrip, ner till södra ön, två veckor var vi iväg. Det var en riktigt bra resa som spenderades på många olika ställen. På vägen ner stannade vi i Picton där vi möttes av en sjukt mäktig och vacker skärgård (bildgoogla det). Därefter stannade vi två nätter i Christchurch hos Nick Rennie, en triathlet jag lärt känna väldigt bra här nere. Vi gjorde några bra träningspass där. I Christchurch fick vi även se en hel del av förödelsen från jordbävningen som skedde 2011. Efter det for vi ner till Wanaka, också det hur vackert som helst. Det ligger precis vid lake Wanaka omringat av vackra berg. På vägen dit stannade vid den klarblå sjön Lake Pukaki med NZ högsta berg i bakgrunden. Jag kan säga att det troligtvis är den mest mäktiga utsikt jag någonsin sett… I Wanaka är stannade vi 6 nätter på ett backpackerhotell. Vi träffade ett härligt gäng där som vi hängde med. Jag träffade bland annat multisportaren Rickard Norlin som tog med mig på några roliga äventyr. Paddling, MTB-cykling och ett 3h löppass på några av bergen som ramar in hela Wanaka. Det var ett ställe jag verkligen trivdes på, även om jag inte gjorde träningen som stod på schemat gjorde jag en hel del timmar med ”feel good” träning.
Long time no see…
Sist jag skrev här berättade jag om mitt race i Takapuna. Sedan dess har det hänt en hel del och för det mesta riktigt roliga saker. Söndagen efter racet åkte jag och Marcus Hultgren iväg på en roadtrip, ner till södra ön, två veckor var vi iväg. Det var en riktigt bra resa som spenderades på många olika ställen. På vägen ner stannade vi i Picton där vi möttes av en sjukt mäktig och vacker skärgård (bildgoogla det). Därefter stannade vi två nätter i Christchurch hos Nick Rennie, en triathlet jag lärt känna väldigt bra här nere. Vi gjorde några bra träningspass där. I Christchurch fick vi även se en hel del av förödelsen från jordbävningen som skedde 2011. Efter det for vi ner till Wanaka, också det hur vackert som helst. Det ligger precis vid lake Wanaka omringat av vackra berg. På vägen dit stannade vid den klarblå sjön Lake Pukaki med NZ högsta berg i bakgrunden. Jag kan säga att det troligtvis är den mest mäktiga utsikt jag någonsin sett… I Wanaka är stannade vi 6 nätter på ett backpackerhotell. Vi träffade ett härligt gäng där som vi hängde med. Jag träffade bland annat multisportaren Rickard Norlin som tog med mig på några roliga äventyr. Paddling, MTB-cykling och ett 3h löppass på några av bergen som ramar in hela Wanaka. Det var ett ställe jag verkligen trivdes på, även om jag inte gjorde träningen som stod på schemat gjorde jag en hel del timmar med ”feel good” träning.
Cykelpass i Picton
Sälspotting längst östkusten
Kyrkan i Christchurch som fortfarande står i ruiner
Lake Pukaki
Roys Peak i Wanaka
Anledningen varför vi stannade i Wanaka så länge var för att Marre skulle köra Challenge Wanaka, troligtvis världens vackraste ironman. Han körde bra, 11e plats. Han var lite besviken att han inte kom in på top-10 som var målet.
På hemvägen sov vi första natten i Franz Josef, där finns en glaciär som jag sprang ut till, mäktig! Vi stannade även i Westport där jag fick till bra simpass. Sedan i Nelson där vi bodde hos ett trevligt par, från Nelson cyklade jag till Picton (120km) för att sedan ta färjan över till huvudstaden Wellington där vi spenderade sista natten.
Riktig lyckad resa där vi fick se otroligt mycket av vad NZ och framförallt Sydön har att erbjuda.
På hemvägen sov vi första natten i Franz Josef, där finns en glaciär som jag sprang ut till, mäktig! Vi stannade även i Westport där jag fick till bra simpass. Sedan i Nelson där vi bodde hos ett trevligt par, från Nelson cyklade jag till Picton (120km) för att sedan ta färjan över till huvudstaden Wellington där vi spenderade sista natten.
Riktig lyckad resa där vi fick se otroligt mycket av vad NZ och framförallt Sydön har att erbjuda.
Blue pool. 10 grader kallt men värt att bada i då vattnet var så klart!
Morgonjogg i Franz Joseph med en liten glimt av glaciären i bakgrunden
Vad händer nudå?
Just nu i skrivandes stund sitter jag på perrong 23 på Sydneys Centralstation. klockan är 02.57 och jag, Micke och Nick väntar på ett tåg som ska ta oss till flygplatsen och vidare till Brisbane. Varför är vi här så sent? Man kan säga att en mindre väl planerad resa gjorde att det blev såhär.
Tidigare idag körde jag och Micke vårt andra race här ”down under”, i Wollongong. Den gick bra tycker jag, både för mig och Micke. Här kommer en snabb racerapport från loppet.
Denna gång handlade det om sprint (750, 20, 5). Känslan veckan innan har jag känt mig lite sisådär rent formmässigt. Inte alls lika sprättig i benen som jag var inför Takapuna. Jag följde ändå schemat i hopp om att hitta lita fart tillslut. Det blev bättre, dagen innan tävlingen fann jag hopp igen då kroppen började svara bättre.
Det var en strandstart, vilket jag gillar. Tyvärr kom jag inte alls iväg lika bra som i Takapuna, det första som hända var att någon tog tag i min axel vilket gjorde att det tog tvärstopp. Jag fick därför köra myrket hårdare i början än jag ville. Jag kom in i klungan bra och hittade fötter att ligga på. Ute vid första bojarna blev det trångt vilket gjorde att hela fältet trycktes ihop. Det var bra för mig då jag kunde simma rätt in i den stora klungan. Jag kom upp i slutet av en stor grupp efter en bra simning. Jag var 35a upp tror jag men det skiljde endast 18 sek mellan mig och killen som var upp som nr 2. Sedan följde en lång löpning upp till växlingen. Jag plockade några placeringar och gjorde en bra växling, jag hoppade på cykeln precis bakom Micke.
Sedan började jakten. Det bildades snabbt två grupper. En tätklunga med ca 20 pers och en andraklunga på ca 15 pers som jag låg med i. Jag kände mig riktigt stark och gick direkt upp i täten för att jaga. Vi såg klungan framför oss och jag såg att vi plockade snabbt. Rätt som det var var vi ikapp, det var en riktigt skön känsla att känna sig så stark från start och att jag faktisk utan större problem kunde hjälpa till med att fånga de framför oss. Resten av cyklingen blev väldigt lugn, banan var inte jättetuff vilket gjorde det svårt att skapa några utbrytningar. Inför växling lyckades jag cykla mig till en bra placeringing och hoppade av som 7a. En rolig sak var att jag faktiskt hade dagens snabbaste cykeltid.
Då började den tunga delen… Det var riktigt varmt och jag hade verkligen inga löpben. Eftersom jag kom av cykeln så bra var det folk bakom mig som passerade hela tiden. Jag kunde inte göra någonting, bara hålla min fart så gott jag kunde. Som sagt ingen superlöpning men jag tog ändå en 25e-plats vilket jag är jäkligt nöjd med i det startfällt som var.
Som slutsats är jag ändå nöjd! Jag har sagt att jag ska bli bättre på sim och cykel. Jag har lyckats komma med i förstaklungan två race på rad nu, jag känner helt klart att jag är på rätt väg. Ett bra kvitto var att jag hade snabbast cykeltid. Därför oroar jag mig inte så jättemycket över löpningen just nu.
Nu väntar vi som sagt på att resa upp till Brisbane. Där ska vi ta oss vidare till Mooloolaba, först en veckar träning med Sebastian Norberg som är baserad där över vintern. På söndag smäller det igen. Då kör vi Ocean Cupen i Mooloolaba över Olympisk distans, lär bli är tuff men förhoppningsvis också en rolig dag.
Jag har tyvärr inga bilder från Wollongong. Däremot hittade jag en cool film från simningen. Ni ser mig i slutet på den stora klungan.
Just nu i skrivandes stund sitter jag på perrong 23 på Sydneys Centralstation. klockan är 02.57 och jag, Micke och Nick väntar på ett tåg som ska ta oss till flygplatsen och vidare till Brisbane. Varför är vi här så sent? Man kan säga att en mindre väl planerad resa gjorde att det blev såhär.
Tidigare idag körde jag och Micke vårt andra race här ”down under”, i Wollongong. Den gick bra tycker jag, både för mig och Micke. Här kommer en snabb racerapport från loppet.
Denna gång handlade det om sprint (750, 20, 5). Känslan veckan innan har jag känt mig lite sisådär rent formmässigt. Inte alls lika sprättig i benen som jag var inför Takapuna. Jag följde ändå schemat i hopp om att hitta lita fart tillslut. Det blev bättre, dagen innan tävlingen fann jag hopp igen då kroppen började svara bättre.
Det var en strandstart, vilket jag gillar. Tyvärr kom jag inte alls iväg lika bra som i Takapuna, det första som hända var att någon tog tag i min axel vilket gjorde att det tog tvärstopp. Jag fick därför köra myrket hårdare i början än jag ville. Jag kom in i klungan bra och hittade fötter att ligga på. Ute vid första bojarna blev det trångt vilket gjorde att hela fältet trycktes ihop. Det var bra för mig då jag kunde simma rätt in i den stora klungan. Jag kom upp i slutet av en stor grupp efter en bra simning. Jag var 35a upp tror jag men det skiljde endast 18 sek mellan mig och killen som var upp som nr 2. Sedan följde en lång löpning upp till växlingen. Jag plockade några placeringar och gjorde en bra växling, jag hoppade på cykeln precis bakom Micke.
Sedan började jakten. Det bildades snabbt två grupper. En tätklunga med ca 20 pers och en andraklunga på ca 15 pers som jag låg med i. Jag kände mig riktigt stark och gick direkt upp i täten för att jaga. Vi såg klungan framför oss och jag såg att vi plockade snabbt. Rätt som det var var vi ikapp, det var en riktigt skön känsla att känna sig så stark från start och att jag faktisk utan större problem kunde hjälpa till med att fånga de framför oss. Resten av cyklingen blev väldigt lugn, banan var inte jättetuff vilket gjorde det svårt att skapa några utbrytningar. Inför växling lyckades jag cykla mig till en bra placeringing och hoppade av som 7a. En rolig sak var att jag faktiskt hade dagens snabbaste cykeltid.
Då började den tunga delen… Det var riktigt varmt och jag hade verkligen inga löpben. Eftersom jag kom av cykeln så bra var det folk bakom mig som passerade hela tiden. Jag kunde inte göra någonting, bara hålla min fart så gott jag kunde. Som sagt ingen superlöpning men jag tog ändå en 25e-plats vilket jag är jäkligt nöjd med i det startfällt som var.
Som slutsats är jag ändå nöjd! Jag har sagt att jag ska bli bättre på sim och cykel. Jag har lyckats komma med i förstaklungan två race på rad nu, jag känner helt klart att jag är på rätt väg. Ett bra kvitto var att jag hade snabbast cykeltid. Därför oroar jag mig inte så jättemycket över löpningen just nu.
Nu väntar vi som sagt på att resa upp till Brisbane. Där ska vi ta oss vidare till Mooloolaba, först en veckar träning med Sebastian Norberg som är baserad där över vintern. På söndag smäller det igen. Då kör vi Ocean Cupen i Mooloolaba över Olympisk distans, lär bli är tuff men förhoppningsvis också en rolig dag.
Jag har tyvärr inga bilder från Wollongong. Däremot hittade jag en cool film från simningen. Ni ser mig i slutet på den stora klungan.
RSS-flöde
