För några veckor sedan skrev jag om hur extremt bra allting rullade på här nere, träning, vardag, ja det mesta! Well... Vinden har vänt, 180 grader. Jag håller just nu på att kämpa mig igenom den värsta veckan på ett bra tag.

Det hela började förra tisdagen. På morgonen slutade min mage samarbeta med mig totalt, utan att gå in på närmre detaljer kan jag säga att det mesta jag stoppade i mig kom ut okontrollerat och explosionsartat där bak... De första två dagarna var det inga problem att träna på men sedan försvann all min energi och det mesta jag försökte påbörja var jag tvungen att avbryta. Jag misstänkte att kranvattnet här var boven då flera denna vecka precis som jag blivit risiga i magen. Efter bara några dagar med köpvatten istället för kranvatten, i lördags kväll rättare sagt var allting som normalt igen.

I söndags vaknade jag upp pigg, glad och sugen att få starta hela maskineriet igen. Jag och Amanda åkte ner till bassängen för att simma någon timme. När jag dök i sket det sig rejält. Så fort huvudet nuddade vattenytan kände jag en extrem smärta i nacken, att försöka vrida upp nacken och andas gick inte. Jag klev snabbt upp och insåg att det bara var att glömma att försöka röra huvudet till höger. Efter en snabb googling satte jag diagnosen nackspärr på mig själv, kul..! Det blev inte mycket mer gjort den dagen, jag var helt sne och kunde knappt stå rakt utan att det började värka i nacken.

Jag vaknade måndag morgon och kände att jag hade exakt lika ont som när jag gick och lade mig kvällen innan. Kl 08 hängde jag på låset till Stellenbosch Chiropractic i hopp om att få bli räddad ur denna misär. Jag fick tid kl 14. Fram till dess var det lönlöst att försöka göra någonting. Tillslut blev kl 14 och jag blev återigen påminnd över vilka hjältar kiropraktorer är. Kläm, känn, knak!* plötsligt var all rörlighet tillbaka igen. Fortfarande en del smärta, men att kunna stå rakt och röra på huvudet åt alla riktningar var en klar förbättring mot innan. Det är i dessa situationer jag inser hur viktiga Rygg och ledkliniken är för mig hemma i Nyköping.

Nu är jag fri igen tänkte jag! Det kändes så bra att jag till och med stack ut och sprang 12km på kvällen utan några störningar alls från nacken.

Tisdag morgon vaknade jag otroligt sugen på att nu äntligen få sätta igång och träna igen. Meeeen nej... Så fort jag vaknat kände jag hur halsen vat öm och hur näsan var sprängfylld. Det kan inte vara sant, var det enda jag tänkte. Där är jag fortfarande. Fradag idag och jag har inte kunnat träna ordentligt på... Jag har tappat räkningen men typ 5-6 dagar ":)".

Det är otroligt frustrerande, framförallt när det gått så bra fram till nu. Jag vet ju att det är kontinuiteten jag vill åt. Detta går ju emot allt sådant. Sedan blir man ännu mer frustrerad när man är borta på ett sådant här ställe. Stan är gjord för att träna mycket i och alla jag bor med är ute och tränar hela tiden... Menmen, jag försöker vara lite positiv. Nu hände verkligen allt dåligt på en och samma vecka, förhoppningsvis har jag fyllt alla sjukdagar för detta läger, kanske till och med året.

Idag mår jag bättre iallafall, fortfarande snorig men halsen är helt borta. Troligtvis drar jag igång med en lätt spinn eller liknande i eftermiddag, mest bara för att känna hur det står till med kroppen.

Det har inte bara varit pest och pina hela veckan. Jag har fått några vettiga "icketräningssaker" gjorda. Bland annat var jag nere i Cape Town och lyckades förlänga mitt visa. Planen just nu är att jag stannar här nere till slutet av April. Det är långt kvar av detta läger! Jag har fixat och ordnat upp alla mina kvitton inför bokslutet. Vi har haft lite strul med ägandet av scootern, fixat! Och, när jag var i Cape Town plockade jag upp Sebastian Norberg på flygplatsen. Sebastian bor tillsammans med mig i min lägenhet och han kommer stanna här i fem veckor. Förhoppningsvis kommer jag ej smitta honom... Därmed är vår "Swedish squad" nu fulltalig. Vi är hela åtta svenskar här nere nu och jag måste säga att det snackas en hel del om oss här i stan nu. Vi går inte omärkta förbi. Dessutom är Gomez och hans grupp här, även Österrikiska och Mexikanska landslaget. Mycket roligt som pågår här i sta med andra ord.

Cykeln, många triathleters allra käraste ägodel, jag är beredd att hålla med. Tack vare Stefhan och Jonas på 30K jag jag fått möjligheten att äga detta monster till cykel. Eftersom det alltid är ett så stort intresse över vad folk har mellan benen tänkte jag visa upp min cykel på lite närmare håll.

Jag kan varna redan nu att del blir en del cykelnörderisnack! Men kolla gärna på de fina bilderna :)

Detta är 2016 års version av BMCs Teammachine SLR01. Den har jag kört på sedan juli i somras. Ramen är exakt densamma som de använt sig av sedan 2013, det som skiljer sig från tidigare år är endast designen. När man tog fram denna ram använde BMC sig av en dator som beräknade 34.000 olika ramkonstruktioner under ett helt år, tillslut hittade man den perfekta balansen mellan styvhet, lätthet och komfort. Detta blev alltså resultatet.

Sedan jag fick cykeln har många frågat varför jag kör på denna modell och inte deras mer aerodynamiska modell, Timemachine TMR01. Svaret är ganska enkelt och självklart för mig #aeroisNOTeverything. Aerodynamiken är viktig visst, men det finns så mycket annat som spelar in. När jag började tävla mer internationellt märke jag att banorna är mer tekniska och tighta, det har de blivit de senare åren. På sådana banor skulle jag säga att en lätt, styv och lättsvängd cykel är mycket bättre då men vill vara snabb i kurvorna och kunna ställa sig upp och accelerera utan massa onödig vikt. Och helt ärligt hur mycket vind tar man egentligen när man ligger i en klunga. Oftast är man uppe och tar korta förningar, resterande tiden ligger man ändå i en stor klunga där man inte tar särskilt mycket vind. Därför valde jag denna klättringmodellen före den aerodynamiska. Jag måste dock erkänna att TMR01 är snyggare.

Jag kör med mekaniska Shimano Dura-Ace rakt igenom. Det som är roligt är att jag klättrat hela "Shimanostegen" (Tiagra, 105, Ultegra och nu Dura-Ace) jag har blivit lika positivt överraskad varje gång jag uppgraderat. Sedan om det är värt pengarna att gå hela vägen upp till Dura-Ace vet jag inte. Det är helt klart en fantastisk känsla men jag tror knappast det gör en så mycket snabbare att det ska vara värt det.

Lite snabbt om cockpiten. Styret jag använder är ett Zipp Contour SL och är i kolfiber. Styrstammen kommer från 3T och är av modellen ARX2 Team. Styrlindan är från Lizardskin och för att hålla koll på all data har jag en Garmin Edge 520.

Hjulen är verkligen ingenting stt skryta om. De är från Shimano, kanttråd, aluminium och kostar sisådär 1400kr på wiggle. Däremot är de perfekta att träna på. Till sommaren är tanken att jag ska tävla på ett par Profile Design 58mm/twentyfour. Ett par tubdäck helt i kolfiber som enligt ryktet ska vara riktigt snabba! Däcken som sitter på är ett par Continental Gatorskin.

Jag gillar verkligen denna skönhetl. Det är svårt att få fram en så mycket bättre utrustad cykel som denna och att jag får cykla på den är rätt overkligt. Det är någonting man drömt om sedan jag började med triathlon.


I slutet på säsongen kommer denna pärla vara till salu. Intresserad? Mejla: ludwig@ludwigfleetwood.se så ser jag till att du får första tjing!

Jag hade sedan tidigare planerat att lägga in en vecka med simfokus, förra lördagen skedde någonting som verkligen fick mig att ta tag i det hela. Vi åkte nämligen till Grabow som ligger 40min härifrån. Där har de "typ" västra Kapprovinsens enda simbara sjö. Där arrangerades ett 3000m öppetvatten-race. Ett race som gick åt skogen, jag tappade kontakt med alla efter 500m simmade ensam 1000m för att sedan bryta. Jag var inte så besviken då simningen varit knackig senaste tiden och jag hade det hela på känn redan innan loppet. Istället motiverade det mig som sagt till att ta tag i det hela och reda ut problemet. Jag bestämde mig för att sätta igång redan på söndagen dagen efter.

Många ser en simvecka som döden själv då det ofta är småsegt att simma. Jag tycker det är skönt faktiskt. För det första får man så otroligt mycket tid över om dagarna, man simmar tidigt, sedan har man flera timmar innan man ska vara i vattnet igen. Man känner snabbt att man blir bättre, bara det är så otroligt motiverande när man försöker bli bättre i någonting. Och simning är så enkelt, inga förberedelser eller någonting. Man tar bara sin väska, åker till bassängen för att sedan låta coachen sköta allt tänkande, det enda man behöver tänka på är att simma snabbt.

Hur mycket simning blev det då? Jag lyckades klämma in tre dager med dubbla simningar. Sön, tis och fre. Där var det mest fokus på att skrapa ihop meter och distans, ca 10.000m/dag. Däremellan blev det något kortare och hårdare pass, även en lugnare dag på torsdagen. Det gick klockrent och redan efter dag ett kände jag en markant skillnad i hur mycket bättre kontroll jag hade på kroppen i vattnet. De första tre dagarna simmade jag 28.000m och det kändes hur bra som helst. Ons, tor började kroppen bli trött och protestera men jag simmade ändå bra. Fredag kände jag mig pigg igen och gjorde mitt bästa simpass på väldigt länge på förmiddagen då jag för första gången kunde hänga med i Mickes fart. På eftermiddagen sade kroppen ifrån, det hade blivit lite mycket simning då min axel började göra ont efter 3400m. Ingen mening med att vara dum och fortsätta, jag vill göra det som blir rätt i längden och klev upp. Dagen därpå tog jag det säkra före det osäkra och struntade i simningen helt vilket var ett bra beslut. I söndags simmade jag återigen smärtfritt.

Det blev alltså en sexdagarsvecka istället, men vad gör det egentligen. Jag hade planerat att simma 45.000m på sju dagar, nu blev det istället 40.000m sex och jag tror det är något slags rekord för min egen del. Dessutom lyckades hela min plan, jag simmar otroligt bra just nu, inte bara snabbt utan även bra rent tekniskt. Det känner jag på greppet jag hittar i vattnet, det är någonting helt annat mot vad det var för en vecka sedan. Nu har jag en bra grund att stå och bygga vidare på. Planen är att lägga in minst två sådana här veckor till innan jag åker hem, förhoppningsvis gör det att jag höjer min simning ett par snäpp jämfört med i fjol.

Dag 1 - 27/1

04.43

Ringer klockan. Just nu kan jag inte komma på en enda positiv sak med att gå upp såhär ridigt. Det är kallt, jag är sjukt trött och jag vet att det kommer vara ett mörker från och med nu och 2.5 h framåt. Det är alltså simning på g, 05.30 ska jag vara redo i vattnet för 90min troligtvis hårda minuter. Det är som sagt tungt nu, men om några minuter när jag fått i mig lite yohgurt och kaffet är inne i systemet kommer jag sakta men säkert känna hur kroppen vaknar till liv. Klar och färdigpackad tar jag scootern ner till poolen, kör lite slang, vevar i gång armarna för att försöka komma igång. Efter en lite lätt försoven coach kommer vi tillslut i vattnet 5.40.

07.24

Hemma i lägenheten igen och jag känner hur livsglädjen börjar sprida sig i kroppen. Detta är helt klart den bästa stunden på dagen. Man får komma hem, man är hungrig och får äntligen trycka i sig en stor skål med gröt och några ägg.

Idag känns det extra skönt då simpasset faktiskt gick bra. Det blev inte jättelångt. 80min och 4000m. Inga långa monsterserier, mest 50or och fokus på bra tryck och känsla. Jag är alltid seg i början av morgonsimpassen men idag hittade jag in i simningen snabbare än vanligt. Förhoppningsvis är det nu det släpper i vattnet. Bra start på dagen!

08.27

Frukosten är intagen och det är dags för dagens powernap, jag brukar försöka sova 30-60min efter de tidigaste passen. Jag brukar behöva det för att kunna bli människa igen och för att få ihop de 8h jag helst vill ha. Det är också otroligt skönt att på slumra till en snabbis.

12.17

Planen var att sova 60min, gick sisådär! Vaknade för några minuter sedan, det blev knappt 4h istället... Vad gör väl det just nu. Jag känner mig extremt utvilad och resten av dagen lär gå galant, blir värre att kunna somna ikväll. Nu blir det iallafall lite lunch! Couscous m kyckling, grönsaker och pesto, klassiker.

13.04

Några minuter sena rullar vi ut på dagens andra pass. I schemat står det 3.5-4h "very very hilly". Vad som menas med det är lite smådiffust men backar ska vi köra iallafall. Vi letar upp den backigaste rundan här i krokarna och rullar iväg. Det är jag Amanda och "löpartom" Honig som sticker ut på äventyr.

17.22

Tillbaka efter cykelpasset, 3h 54min var vi ute, riktigt fin och bra runda. Vi cyklade ut till ett ställe som heter Franschhoek, dit är det ca 35km. Eftersom det inte finns jättemånga vägval kör vi ut dit, vänder och åker hem samma väg igen. Det låter inte jätteroligt men man vänjer sig och vägen till Franschhoek är faktiskt riktigt fin. Beroende på vart man vänder kan man få till bra med höjdmeter, vi vände efter drygt 48km och fick då med fyra skapliga backar.

Den första kommer så fort vi lämnar Stellenbosch, 10min in i passet och är ca 5km lång, en snäll klättring som vi brukar ta det lugnt uppför eftersom den kommer så tidigt. Efter den är det en snabb utförslöpa till ett T-kors, därifrån har man en seg transportsträcka på 18km till Franschhoek. När man väl är framme börjar det roliga. En fin klättring på 7km. Här blev det faktiskt lite hets idag, vi hade kommit överens innan om att köra hårdare upp för denna backe. Sagt och gjort. Vi körde på och försökte knäcka varandra. Jag är inte världens bästa när det gäller att cykla uppför, däremot är Amanda en riktig bergsget, hon krossade mig och Tom... Verkligen utklassning! Så är det ibland, man kan inte alltid vara bäst. Vi var glada ändå eftersom vi cyklade förbi 10-15 babianer på vägen upp.

Väl på toppen cyklade vi ner på andra sidan, upp igen, betydligt lugnare denna gång och sedan tillbaka till Stellenbosch. Riktigt bra pass!

17.45

Dagen fortsätter. Jag har precis svidat om till löpkläder och ska ge mig ut på en 45min lätt jogg. Jag är mör i kroppen ska jag erkänna men humöret är på topp, jag känner mig väldigt stark och motiverad idag.



18.30

Nuuu är dagen äntligen klar. Jag stack ut hyfsat pigg men nu är jag helt färdig. Jag sprang 45min, 9km och benen kändes bra. Det är inte förns man stannar som man känner hur trött man är. Nu är dagens träning "done and dusted". Nu väntar en snabb dusch och sedan middag inne i stan!

19.00

Jag, Tom, Amanda och Micke tar våra superscootrar in till stan. Det är pizzakväll ikväll, allt för att fylla på energi efter dagen.

Det blev en lång dag, hela 6h. Den längsta dagen sedan jag kom hit. Det är inte ofta vi kör så långa dagar, oftast är de längsta kring 4.5-5h. Jag tror det är bra att lägga in ännu längre dagar ibland också. Idag var dessutom ett fint kvitto på att jag är på rätt väg här nere. Jag kände mig stark rakt igenom hela dagen. Inte en antydan till svacka. Det är så himla motiverande när man känner sig stark och är inne i ett bra momentum.

22.16

Godnatt.

Dag 2 - 28/1

08.00

Sovmorgon och en luuuugn dag framför mig. Kroppen känns skaplig efter igår, trött såklart men jag känner hur en lång nattssömn har hjälpt min återhämtning. Trots min superlånga powernap i går lyckades jag somna skapligt. En lugn frukost, kaffe och häng med grannarna, Micke Amanda Och Tom gjorde detta till en skön morgon.

09.20

Lite träning ska jag allt trycka in idag också, dock väldigt lite och väldigt lätt. Först ett kort lugnt löppass på 40min och ca 5km. Jag joggade ner till cricketplanerna som ligger 3km hemifrån. Väl där körde jag några rörlighetsövningar. Framförallt för höftböjare och lår. Sedan några löpskoleövningar och avslutningsvis några korta förtökningar, 5x10 sekunder. Ett kort pass för att få igång lite blodgenomströmning och för att behålla löpsteget. Efter långa dagar på cykeln brukar löpbenen inte kännas jättebra, då brukar såna här pass kunna göra susen. Jag joggade sedan vidare till simhallen och mötte upp de andra.

10.20

Jag gick direkt på ett kort simpass. Det var tunga ben i vattnet. Precis som löpningen var det väldigt lugnt med några korta sprinter. Jag körde nästan hela passet med diverse utrustning. Allt för att hitta så bra flyt i simningen som möjligt. Sliten från gårdagen är jag och om det är någonting som påverkas av slitna ben är det simningen! Det blev 60min och 3100m.

12.00

Klar med dagens träning! Nu gäller det bara att försöka koppla bort huvudet från träningen och försöka återhämta sig så bra som möjligt. Vi sitter nu på ett nytt favoritställe, Lizas. Jag har precis ätit en grym kycklingsallad och som dessert blev det en bit hemlagad cheescake med oreotopping och en cappuchino. Nu är det dags och åka hem och troligtvis spendera några timmar horisontellt på sängen.

18.05

Fram till nu har jag egentligen inte gjort någonting, suttit hemma hos de andra i gänget och haft det trevligt. Det är stunder man verkligen tar vara på här nere. Att få ta det lite lugnt och inte göra någonting mellan passen. Är det så att man blir rastlös åker man oftast ner på stan och tar en kaffe eller liknande. Det kan låta tråkigt och som man man ej gör någonting om dagarna. Men det är skönt, precis som man gillar att ta det lugnt efter en lång dag på jobbet.

Just nu sitter jag ensam på en restaurang mitt i Stellenbosch. Jag har beställt en hamburgare och sitter och försöker att "jobba". Med det menas att skriva detta, betala lite räkningar, fylla i enkäter om förlängt visa, hålla god kontakt med mina sponsorer osv osv. Jag försöker ta en eller två tillfällen i veckan och bara gå igenom min "att göra lista". Dessutom är det lite mysigt att sitta på olika caféer eller restauranger och göra det. Tyvärr var burgaren idag ett riktigt bottennapp, den sämsta jag ätit i stan hittills. Det är en liten jakt som pågår, att hitta den perfekta burgaren.

20.22

Nu ligger jag på sängen och ska strax lägga mig och läsa och sedan släcka för dagen. Nu har ni lite mer inblick om hur dagarna ser ut här nere, både under och mellan de passen som sker.

Som jag berättat tidigare ser en träningscykel ut som följande: fyra dagar med tuffare träning, två lugnare dagar, tre hårdare, två lugna och sedan börjar det om igen.

Dag 1 var den sista dagen av fyra tuffare, och dag 2 den första dagen av två lite lugnare. Jag ska vara ärlig och säga att dag 1 var av de tuffare dagarna vi troligtvis kommer göra här nere, men de sker ibland och det är lite roligt att få visa upp att det inte bara är en dans på rosor vi håller på med.

Sedan är alltid det här med träningstimmar intressant och någonting som folk hela tiden frågar efter. Eftersom vi inte rullar på ett fast veckoschema varierar mängden en del varje vecka. Här nedan ser ni en bild från min träningsdagbok som visar vad jag kört de senaste sju dagarna.

Räknar man ihop allting landar det på drygt 24h. Jag tror det stämmer ganska bra, jag vill försöka ligga kontinuerligt på 25h ish. Däremot är det väldigt många cykeltimmar just nu. I vanliga fall brukar det nog vara 2-3 färre timmar på cykeln, de hamnar istället på sim och löp. Men som sagt, det varierar vecka till vecka. Det viktigaste av allt är att jag är väldigt nöjd och trygg i min träning just nu. Det som krävs är bara att hålla i och få till bra kontinuitet, då är jag säker på att ett stort framsteg i sommar är att räkna med.

Ja, precis som rubriken säger är jag inne i ett skönt och bra flow just nu. Jag trivs bättre och bättre i stan hela tiden. Den påminner lite om hemma. Lagom stor, det mesta man behöver finns här och all träning är nära och lättillgänglig i fantastiskt bra väder. Precis så jag vill att det ska vara. Jag tror dessutom att jag hittar nästan överallt här nu också, alltid ett plus.

Ja, precis som rubriken säger är jag inne i ett skönt och bra flow just nu. Jag trivs bättre och bättre i stan hela tiden. Den påminner lite om hemma. Lagom stor, det mesta man behöver finns här och all träning är nära och lättillgänglig i fantastiskt bra väder. Precis så jag vill att det ska vara. Jag tror dessutom att jag hittar nästan överallt här nu också, alltid ett plus.

Träningen flyter också på riktigt bra. Det känns som att jag inte gjort ett enda dåligt träningspass här nere ännu. Framförallt på cykel och löppassen. Simningen är lite tyngre. Jag tror det beror på att vi nu gått från att simma 06.00 till 05.30. Det är bara en halvtimme men det är stor skillnad på de två tiderna kan jag säga... Desutom har jag lite svårt att komma in i att simma i 50metersbassäng istället för 25meter. Men man kan inte alltid få allt här i världen. Ge det några veckor till så kommer jag hitta fin känsla där också det är jag säker på. Jag försöker ta vara på att jag känner mig så stark i övrigt.

Anledningen till detta "flow" beror helt klart på bra rutiner i vardagen. För att få till det är god nattssömn A och O. Jag kan för en gång skull faktiskt sova riktigt bra. I och med det är jag mindre stressad och kan ta dagen med ro på ett helt nytt sätt. Tidigare har jag haft problem med att komma ner i varv och somna i tid. Många nätter med endast 6-7h sömn. Det är alldeles för lite om man vill få ut det mesta ur varje pass. Om det är någon mer som har problem med sömnen kan jag dela med mig om vad hemligheten var för mig.

Steg 1:

KASTA TELEFONEN ÅT...... Nej inte riktigt så men typ! Jag har alltid legat och scrollat genom mina sociala medier innan jag försökt sova och dessutom haft ljudet på. No more. Vid 21.00 harjag strikt telefonförbud. På med "stör ej" och lägg den utom räckhåll från sängen. Efter det tar jag fram en bok och läser (just nu läser jag Scar Tissue av Anthony Kiedis, sångaren i Red hot chili peppers biografi. Läsvärd!) tills jag är trött och jag somnar nästan alltid direkt när jag släckt lampan.

Steg 2:

Detta steg är lite svårare att genomföra. Hitta en simgrupp som startar morgonpassen 05.30, gör du det ber du tränaren skriva ett pass där du måste köra skiten ur dig. Gör du detta kan jag lova att du somnar tidigt senare på kvällen. Lycka till!

Ingen raketforskning direkt och det är säkert många som kommit på detta långt tidigare än jag. Jag är bara nöjd att det faktiskt fungerar.

Jag ska vara ärlig och säga att de tidiga simpassen inte alltid är någonting man ser fram emot. Men de är riktigt bra. Det är som sagt en bra grupp med en extremt kompetent tränare på kanten som gör att man hela tiden pushar sig lite extra. Det är det jag behöver för att bli en ännu bättre simmare. Eftersom passen är så tidiga måste man hela tiden vara disciplinerad och inte vara ute så sent som man kanske skulle vilja ibland. Det verkar säkert tråkigt från utsidan men jag gillar det. Jag är här för att bli bra på triathlon, det är ingen offring jag gör, det är en investering.

Som jag nämnde tidigare rullar cykel och löp på fint. Vi cyklar ca 10h i veckan. Två långpass på 3h ish och ett gäng kortare pass däremellan. Allting är i väldigt låg hastighet. Har nog inte snittat ett pass över 27km/h ännu. Det ger ändå, jag tror det är många som cyklar sina pass alldeles för hårt. Vilket jag förstår och själv alltid gjort.fart är roligt! Som triathlet måste du hela tiden försöka vara i bra form i tre grenar. Kör man för hårt, framförallt på cykeln som tar upp mest tid går det ut för mycket över simningen och löpningen. Istället för intervaller på cykeln står det "flat", "hilly" eller "very hilly" i schemat. Vi försöker alltså antingen cykla platta, backiga eller jättebackiga rundor men alltid i låg distansfart (Jag brukar snitta mellan 140-170 watt på cykelpassen). Det gör att vi hela tiden får naturliga intervaller istället. Jag kan lova att man blir trött av det ändå. Dessutom känner jag mig starkare och starkare på cykeln hela tiden, därför tror jag detta verkligen fungerar.

Löpningen går också bra. Där ligger jag just nu på ca 5h i veckan. Efter en lite småstrulig höst med en överbelastning i insida lår känner jag nu att löpformen börjar hitta tillbaka till sin rätta plats. Förhoppningsvis kan jag stegra långsamt och kunna ligga på lite större mängd om några veckor. Nyckeln är att vara lyhörd och lyssna på kroppen noggrant.

Det går ingen nöd på mig alls här nere med andra ord. Vi tränar mycket. När vi inte tränar försöker vi vila på rummen eller utforska området runt Stellenbosch. Det finns som sagt en hel det vingårdar häromkring som oftast erbjuder fantastiskt goda luncher, ren lyx till en billig slant.

Innan jag åkte hit undrade många vad vi ska göra mer än att bara träna. Mitt svar blev oftast, "njaaaa, vet inte riktigt, ofta är man inte så sugen på att hitta på saker för man tränar så mycket". Jag har märkt att det inte stämmer till hundra procent. Vi försöker hitta på lite smått turistiga saker då och då för att få bryta av träningen, det är framförallt skönt mentalt.

Nu när jag kom ner hit har jag hakat på Mickes och Amandas träningsschema. De har samma tränare och kör i stort sett samma saker varje dag. Det är perfekt att vi nu är tre stycken som kan köra ihop, dessutom hakar Tom med på de flesta löppassen, då är vi fyra som kan sparra varandra. Vi delar upp träningen i två block. Först är det fyra dagar med lite tuffare träning, sedan två lugnare dagar. Efter det ytterligare tre dagar hårt följt av två dagar lugnt igen, sedan rullar vi på det. På dessa lite lugnare dagar är det perfekt att försöka hitta på lite annat om orken finns där. I söndags tillexempel bestämde vi oss för att "göra" Kapstaden.

Jag, Amanda och Micke började dagen 08.00 med en lättare jogg på 50 min. Vi hade dagen till ära finbesök av friidrottstränaren Yannick Trégaro. Han gav oss en hel del insideinfo om vad som händer i friidrottsvärlden. För övrigt är det ca 50-60 svenska friidrottare på plats här i Stellenbosch just nu. Många superstars att se på med stora ögon.

Efter det sved vi om och satte på oss våra turistigaste kläder i garderoben och åkte mot Kapstaden. Dit är de ca 40km.

Yannick gav oss ett tips under löppasset, ni borde åka med långstreet och green market square. Det blev vårt första mål. Resan tog ca 40 min och kostade 400 Rand, drygt 200kr. Väl där förstod vi inte riktigt vad som var så spektakulärt med stället. Gatan var öde och torget var ett vanligt "turristtorg" där de sålde en massa souvenirer, vi var inte jätteimponerade, tyvärr... Vi köpte lunch och sedan drog vi vidare till beachen.

Clifton beach hette stranden, det såg ut som en riktig paradisstrand. Fin sand, turkost vatten och mycket folk. Vi slog oss ned och bytta snabbt om till badkläder. Ryktet säger att vattnet är kallt, vi trodde inte på det, det såg ju så skönt ut. Som ett gäng mellanstadieelever blev det en klassisk långspurt för att doppa sig först. Tyvärr frös alla till så fort vi känt på vattnet, iskallt var det, 14-15 grader... Vi förstod nu varför det var så lite folk i vattnet, vi trodde först det var pga hajskräck, så var uppenbarligen ej fallet. Det blev ett snabbt dopp tillslut sedan solning och powernapande på stranden, inte helt tokigt det heller.

När vi kände att vi var klara och nöjda med beach 2016 åkte vi vidare in till stan igen och Waterfront. Vi hade hört att det var där man skulle hänga, där fanns em hel del restauranger, en stor galleria och andra turistiga aktiviteter. Där strosade vi mest runt och kollade, fikade och shoppade lite till och med. Tom gick all in och köpte en hel påse full med strumpor, jag hittade en t-shirt, Amanda slog på stort och köpte en ny iphone. Micke hittade nog den bästa saken, någonting han suktat efter ett bra tag. Han hittade äntligen sin baconsylt! Förvånansvärt god faktiskt... Efter det åt vi en finare middag, lamm, antilop och struts testade vi på, mycket gott. Mätta, belåtna och lite lätt väggade efter dagen åkte vi hem igen.

Jag tror inte dagar som dessa är optimala för ens återhämtning när man tränar så mycket. Men, jag tror ände det är nödvändigt att göra utflykter för att få bort huvudet från träningen. Dessutom känns det lite dumt att inte se någonting annat än Stellenbosch när man väl är här, det finns ju så mycket häftigt att se här kring Kapstaden. Fler dagar som denna kommer vi nog lägga in lite då och då när det finns tid. Vi är alla sugna på att dyka ner med vithajarna som det kryllar av här utanför kusten. Förhoppningsvis blir det av!

Inte så mycket träning i detta inlägg, jag ville mest bara visa att inte inte BARA tränar hela tiden. Det finns utrymme för annat också som tur är.

Jag kan också berätta att jag under hela dagen lade ut 700 Rand (ca 370kr). Det var Lunch, fika, något finare middag, taxi fram och tillbaka plus två kortare turer i Kapstaden. Rätt sjukt om jag får säga det själv.

Nu har jag varit på plats här nere ett tag och börjar känna mig lite hemmastadd faktiskt. Efter en lång flygresa med alldeles för få timmar sömn kom jag fram rätt mosig. Det blev en lugn förstakväll och jag startade dag ett med en lätt morgonjogg och ett lätt simpass. Så såg det ut de första 2-3 dagarna, bara lugna saker. Nu har jag börjat komma in i träningen bra.

Jag har en blandad uppfattning om hur träningen är här i Stellenbosch. Först och främst kan jag säga att simningen rockar här nere! Vi har en riktigt fräsch ute-50a och vi simmar med en simgrupp där det är uppdelat så att simmarna kör för sig och triathleterna för sig. Detta gör att vi kör mer specifik öppet vatten träning. Eftersom det inte är några simmare på våra banor gör det att man står sig rätt hyggligt mot de andra. Stellenbosch är ju som sagt en populär "triathlonstad", det gör att det är lite lätt kändistätt i gruppen. Bl a är d-squad här, Lisa Nordéns träningsgrupp, Jodie Swallow och James Cunnama (top-10 på Hawaii). Även ett gäng Xterra-killar som jag har sämre koll på. Och såklart Micke och Amanda! Det har hittills varit riktigt bra pass och vi har möjlighet att träna med dem 6ggr i veckan vilket förhoppningsvis kommer ge resultat!

Cyklingen är sisådär helt ärligt. Det finns egentligen tre stycken stora huvudvägar man kan cykla ut på. De kan vara väldigt trafikerade så man håller sig i vägrenen, tyvärr ligger det mycket glas och annat skräp där, det gäller att se upp. Det kan också vara lite småsvårt att hitta loopar vilket gör att det blir mycket ut och in igen. MEN, efter idag ser jag lite ljusare på det hela. Det går att göra små avstickare här och där, då kan man hitta riktigt fina vägar bland vingårdar, berg osv. Helt värdelös är inte cyklingen här nere.

Micke beskrev löpningen väldigt bra här, "om Stellenbosch var helt platt skulle löpningen varit galen här". Så är det, Stellenbosch är känt bland MTB-åkare vilket gör att det finns mycket stigar och fina spår här i krokarna. Men det är väldigt backiga spår och man tar en hel del höjdmeter på passen. Om man gillar sånt är det verkligen galen löpning här. Jag tycker personligen löpningen är helt okej, det går att springa hyfsat platt om man springer längs floden som rinner rakt genom staden.

I övrigt är Stellenbosch riktigt mysigt. Oändligt med cafén och restauranger, vill lyxa till det ännu mer kan man åka ut till någon vingård och få riktigt fin mat. Det bästa av allt är det det är sååå billigt här nere! Kollar du prislappen är det svenska priser. Det är bara det att lappen visar Sydafrikanska rand och en rand är värd 0,521365487 kr i samma stund som skriver detta. Det mesta är alltså nästan halva priset jämfört med hemma. Det är kul, äntligen kan man gå runt och få testa på massa olika caféer och restauranger utan att behöva gå runt med en klump i magen för att det blir för dyrt.

Vi bor riktigt bra tycker jag. Området heter Bo Dalsig och ligger i södra delan av staden. Det är ett riktigt fint område med många fina hus runt omkring. Tyvärr ligger det uppe på ett berg-ish... Det är iallafall en rejäl backe att ta sig upp för. Jag tänkte att de andra överdrev lite. Men när jag väl kom hit gick jag med på att man kalla den för en riktig backjävel (ursäkta språket). Det har vi som tur är löst nu. Vi är numera scooterraggare. It is da shiet här nere. Vi har två stycken scootrar som vi snurrar runt på in till stan, simning osv. Även de var sjukt billiga, jag köpte den idag, 5000 rand för en PGO T-Rex från 2008. Räknar man på det lite snabbt blir det 2600 spänn! Ingenting, vi kommer troligtvis kunna sälja dem till samma pris när vi åker hem. Lägenheten är också bra. Jag bor just nu ensam i en 1a. Jag har AC, halvbra wifi, grymt badrum. Det som är lite störigt är köket, jag har endast en kokplatta att laga mat på. Menmen det funkar tycker jag! Dessutom är det endast 3.21 sekunder till Micke, Amanda och Toms lägenhet (dörr till dörr).

Det var väl det som sker just nu. Som sagt riktigt gött att vara på plats. Jag har saknat lägerlivet, bara träna inte fundera på så mycket annat jobbigt. Det är lite "hakuna matata" över det hela. Förhoppningsvis kommer det ge resultat i sommar.

Sååååå, nu är 2016 här, nytt år nya möjligheter osv osv osv... Jag sitter just nu utanför en sushirestaurang på Dubais flygplats. Klockan är 00.31 och jag har 8h och 19 minuter att döda innan nästa flyg tar mig ner till Sydafrika, eller Kapstaden för att vara ännu mer specifik. Hur jag ska döda dessa timmar har jag ingen aning om, Dubais flygplats var ej så spektakulär som jag hoppats, inte det jag hittat iallafall.

Struntsamma! Sydafrika var det ja, vad händer där? Jo precis som i fjol är planen att spendera vintern utomlands. I år kom det svenska gänget som jag ska vara med fram till att Stellenbosch är THE PLACE! Jag har hört mycket gott om det och det ska vara grymt om man vill träna triathlon.

Stellenbosch ligger ca 4 mil öster om Kapstaden mitt i Sydafrikas vinhjärta, det är tydligen i de krokarna de flesta vingårdarna ligger. De svenskar som är där och som varit på plats sedan december är; Amanda Bohlin, Micke Sahlberg, Tom Honig, Lisa Nordén och Calle Friberg. Nästan samma gäng som jag hängde med på Nya Zeeland förra året. Planen är att vara här nere till april någon gång, det är lite oklart än så länge. Det som kommer ske här nere är såklart en hel del träning, jättemycket träning rent ut sagt. Det är egentligen det jag vet i nuläget. Vad som sker mer får vi se, jag ska försöka hålla er uppdaterade.

Efter en extremt lyckad säsong har jag nu både hunnit med en skön säsongsvila och efter det en hel del träning hemma i Nyköping. Höstens stora nyhet måste nog vara att jag nu försöker klara mig som triathlet på heltid. Planen från början var ju att jag skulle gå tillbaka till mitt jobb på Elajo i Oktober. Så blev det inte riktigt, jag och min arbetsgivare kom fram till att jag fick fortsätta min tjänsteledighet. Eftersom säsongen 2015 gick så bra kände jag att jag ville testa på att satsa på triathlon till 100 procent, kunna träna kontinuerligt året om utan att behöva ta hänsyn till jobbet har varit guld. Jag känner själv att jag fått ut extremt mycket nu under hösten och jag har en stark och stabil grund att bygga vidare på nu under våren. Förhoppningsvis kommer det synas på tävlingarna 2016. För att klara den ekonomiska situationen har jag mina sponsorer att tacka, utan er skulle detta aldrig kunna vara möjligt ni hittar dem här till höger, TACK!

Det var en snabb update om hur läget ligger till just nu. Jag lovar också att jag kommer börja skriva mer frekvent, jag gissar att Sydafrika har fler roliga saker att berätta om än ett grått och mörkt Nyköping.

Tyvärr är mitt internet rätt dåligt just nu, jag kan därför inte få upp några bilder. MEN! Om ni går in och följer mig på instagram ser allt roligt som hänt under hösten och förhoppningsvis kommer det komma upp mycket bilder från lägret också. Jag heter @ludwigfleetwood, in och följ!

Nu måste jag gå fram och tillbaka genom flygplatsen några gånger, koffeinet från min cappuccino kickade äntligen in!

Hejhej!

Nu är det dags att uppdatera känner jag! Det har varit 100 procent fokus på träning, tävling och återhämtning, det märks när jag är inne i den bubblan för då gör jag inte mycket väsen av mig på sociala medier. Nu är det lite lugnare så nu kör vi.

Det sista jag skrev var om Istanbul och att jag blev uttagen till U23-EM i Banyoles. Loppet blev ingen succé direkt... Det var olympisk distans, lite längre än sprint som jag mest kört i år. Simningen blev för tuff för mig, jag låg med bra efter 750m, sedan blev jag riktigt trött! Jag tappade huvudfältet och resten blev en väldigt uppgiven historia, det slutade med att jag bröt pga magkramper på löpningen. Den mjölksyra jag drog på mig i vattnet blev för mycket för magen ut på löpet. Aldrig roligt när det blir så, men det tog ned mig på jorden lite. Jag har utvecklats galet mycket till i år men behöver 1-2 år innan kroppen klarar av att gå riktigt hårt även på olympisk distans.

Här kommer ett gäng bilder som Angela Fox tog.

Förutom att jag lyckades käka lite nötter kvällen innan loppet (jag är lite lätt allergisk) kändes allt som det skulle, jag var lugn och hade en målsättning uppsatt. Plocka ITU-poäng, alltså top-20. Det var ett stort startfält, 66 personer. För första gången insåg jag vilken betydelse rankingen har på dessa lopp. Jag var rankad som nr 18 och fick starta bredvid de bästa, det försökte jag utnyttja från start.

Revansch från EM kan man minst sagt säga. Från att ha gjort min sämsta simning och lopp till att göra min livs bästa simning och lopp två veckor senare var en otrolig seger för mig, jag bröt verkligen ihop och kom igen.

En oväntad men rolig grej var att hela loppet livesändes på internet. En riktigt bra sändning till och med! Om du vill se loppet kan du klicka på länken nedan:

http://youtu.be/TT2A3aBu0MY

Jag var fortfarande lite småsliten från Riga men ändå tillräckligt fräsch för att göra ett bra lopp kände jag. Taktiken var väldig enkel. Gå stenhårt på simningen för att försöka skapa lucka, sedan tappa så lite som möjligt på cykeln, det var många duktiga cyklister med. Sedan springa skiten ur mig själv. 


Kalmar är känt för sitt otroliga publikstöd, detta var inget undantag. Helt sjukt att det var folk utmed hela banan, till och med vid cykelvändpunkten 9km från tävlingsområdet. 


Starten gick och jag fick en bra start, ledning med 2-3 meter redan efter 100m. Luckan fortsatte öka, jag såg själv ingenting och trodde att Oskar och Nils simmade ikapp mig mot slutet. Så var ej fallet, jag fick tillslut en lucka på 16 sekunder och lyckades växla ifrån till 23sekunder ut på cykeln. Perfekt!

På cykeln gick jag stenhårt, jag visste att folk skulle komma ikapp tillslut. Det gjorde de, men senare än väntat. Efter 6km var Oskar ikapp, han passerade och började gå ifrån. Nu var det som sagt bara att minimera skadan så mycket som möjligt. Efter 13km kom även Nils ikapp. Nu började mina ben vakna så jag lyckades cykla bakom honom resterande delen. Vi växlade tillsammans och jakten på Oskar började. Han hade ett försprång på drygt 40sekunder. Detta blir tufft kände jag, jag kände också att mina löpben var med mig idag. Full fart från start och det tog inte lång tid innan jag började skymta Oskar där framme. Efter ca 3km var jag ikapp, jag stötte ifrån direkt för att försäkra mig om att han inte skulle orka gå med. Löpningen som var kvar var bara galen, så mycket folk överallt, jag har aldrig varit med om maken tidigare. Jag kom tillslut in på torget med fulla läktare som segrare, jag har fortfarande svårt att ta in hur mäktigt det var. 

En helt okej vecka kan man säga. 

Efter loppet tog jag semester. Ett cykelpass på torsdagen, utöver det, NADA. Jag och Oskar försökte istället njuta av stämningen nere i Kalmar. På lördagen var det som sagt dags för det stora loppet, Ironman Kalmar där vi fick se Patrik Nilsson dominera hem segern och dessutom slå det svenska rekordet. Imponerande!

Nu återstår endast en tävling denna säsong. Jag ska bege mig ut på lite djupare vatten, den 28e augusti går nämligen Tjörn triathlon 11.3. En Halvironman med ett riktigt bra startfält. Jag hoppas på ett bra race och jag satsar på att vinna, jag tror jag har chans på segern om jag håller mig lugnt och sparar mina krafter till slutet. I skrivandts stund har jag dragit på mig en förkylning och kan ej träna. Jag hoppas den släpper snart så jag hinner vänja mig med tempocykeln jag fått låna av Jonatan Bejmar. 

Här nedan kommer en blandad skur bilder från Kalmar Mini Tri. Även ett kort ihopklipp från målgång, segerintervju och prisutdelning. Farsan filmade och Marie Fleetwood klippte ihop det lite snyggt! https://www.facebook.com/ludwig.fleetwood/posts/10205026662850921

Då vill jag även passa på att tacka för allt stöd. Framförallt pappa som var med i Riga och Kalmar. Det känns som att han är överallt ibland och alltid lika engagerad, ovärderligt. Älskar dig.

Kalmarsonen Hampus Horndahl, jag och rovdjuret från Rembo till höger