Lugna veckan var nu slut och jag kände mig redo att ta tjuren vid hornen igen. Jag for upp till Falun, flyttade in hos gästvänliga Oskar Djärv och Joel Vikner som vanligt (bodde även en kortis hos Jonny Bejmar). Jag försökte utvärdera tiden från att jag kom hem från SA till nu och varför kroppen ej svarat som vanligt. Jag kom snabbt fram till att jag haft många saker som tyngt mig och som jag blivit väldigt stressad över. Saker som tagit mitt fokus bort från triathlon. De var sakerna omhändertagna nu och för att nya saker ej skulle störa bestämde jag mig för att till en viss del gå "offline". Är det nu så att jag ej svarat på någons mess, meddelande eller mejl och du läser detta, förlåt!
Träningen började rulla på fint, motivation, bra träningspass och bra sparring runt omkring. Känslan från de bästa veckorna nere i Sydafrika var tillbaka! Jag fick ihop 3 mycket bra veckor uppe i Dalarna. Förra helgen var det dags att testa om min omstart gjort någon nytta. Det var nämligen dags för SM över olympisk distans.
Jag, Oskar Djärv och Rickard Carlsson åkte tillsammans upp till Umeå redan på torsdagen. Då hade vi tid att i lugn och ro testa banor osv på fredagen. Loppet gick sent på lördagen, 17.30. Mycket tid att döda men ingen jag klagar över. Då har man gott om tid att förbereda sig. Jag tog en kort morgongogg inkl lite löpskolning. Efter det en god frukost med myyycket socker, kolhydrater och kaffe. Därefter någon timme på sängen. Sedan begav jag mig iväg till bassängen och simmade 1200m lite lätt. God känsla i vattnet! Nu var det bara att vänta, sova, packa och tagga till. 90 min innan start begav jag mig ner till starten.
Simningen var mycket märklig, den gick i Umeälvens starka medström. Just för att strömmen var så stark simmade vi endast nedströms. De hade dessutom förlängt banan till 1900m istället för 1500 just för att kompensera för detta. Jag ställde mig bredvid favoriten Gabriel. Min plan var enkel. Håller du honom i sikte hela simningen kommer du upp med täten.
Starten gick och av någon anledning tog både jag och Gabriel helt fel linje. Vi lyckades inte pressa oss ut i strömmen utan blev kvar närmre stranden där strömmen inte alls var lika stark. När jag kollade till höger såg jag hur halva fältet var långt före oss. Jag var ändå lugn. Jag såg att jag hade Gabriel bredvid mig och jag kände mig otroligt stark. Vi simmade jämsides i ca 500 meter. Sedan släppte jag upp honom och lade mig på hans fötter. Vi passerade hela tiden folk men jag hade ingen aning om hur långt det var upp till täten. Jag tittade upp då och då och såg folk låångt framför oss. Jag vet att Gabriel är den starkaste simmaren av oss båda så jag överlät jagandet till honom. Rätt var det var kom vi ikapp två killar och jag lyckades skymta "Vikner" på en av bakdelarna. Gött vi hade lyckats ta oss upp till täten. Vi var ikapp efter ca 1100 meter. Väl ikapp kunde ligga ganska behagligt på Joels fötter och invänta uppgång.
Tillslut kom vi till uppgångsrampen. Jag var fjärde man upp ur vattnet med kontakt med täten. Benen kändes stela. Simningen var utan våtdräkt så benen hade blivit lite kalla i det 20gradiga älvvattnet. Jag avancerade upp till andraplats på löpningen till t1, gjorde en klockren växling och var först ut på cykeln.