Nu är jag hemma efter loppet i Kupiskis och vilken blågul dag det blev! Vi lyckades nämligen ta hela fyra medaljer av sex möjliga. Hela gänget hamnade alltså på pallet, som om det inte var nog var det ju även svenska nationaldagen. Det kan också vara så att det var svensk triathlons bästa dag internationellt någonsin, det är dock obekräftat.
Hur var loppet då?
Det var okej, mycket förseningar innan gjorde att förberedelserna ej blev så klockrena. Enligt schemat skulle vi checka in cyklarna 90 innan start, det skedde istället 45 min innan. Det förstörde förberedelserna en aning, jag hann inte simma in alls lika mycket som jag vanligtvis vill göra. Menmen, inte mycket att göra åt, som tur är var det ju samma förutsättningar för samtliga. Starten gick, eftersom jag var rankad som nummer 3 kunde jag ställa mig långt till vänster och därmed få lite närmre till första boj, jag hade även Vasilevich och Micke runt mig, bra killar att försöka hänga på. Starten gick och jag kom iväg bra, jag lade mig bakom de jag nämnde tidigare och fick en relativt lugn resa fram till första boj. Runt bojen ökades farten en aning och jag började få problem. Jag kände att jag fått alldeles för lite tid att värma upp och simningen blev stel och kantig. Resten av simningen försökte jag bara minimera skadan så mycket som möjligt. Upp ur vattnet kom vi tillslut, luckan hade blivit en aning större än jag hoppats. 1 minut och till Micke och 35 sek upp till Vasilevich.
Jag lyckades göra en snabb växling och jakten började. Det var jag och en vitryss som kom upp samtidigt, tyvärr hade han inte lika fina ben som jag hade. Därför gjorde jag det mesta av dragjobbet. Det fanns det inte mycket att göra åt de där framme, jag cyklade jäkligt bra. Det gjorde de två också, är man två stycken som hjälps åt är det svårt att göra någonting på egen hand. Efter tre varv av tio hade de ett försprång på två minuter. Samtidigt punkterade min vitryske vän och jag blev helt solo. Trots det tappade jag inget mer, jag hade riktigt bra ben och kunde hålla ett grymt tryck alla 40km, det förvånade mig själv lite faktiskt. Luckan blev alltså aldrig mer än två minuter och jag klev av cykeln som trea med ett litet hopp om att kunna plocka någon framför mig.
Jag gick ut i ett jämnt tempo, höll hygglig fart första 5 km trots lite problem med magkramp osv. Andra hälften blev tyngre och jag blev riktigt trött både i benen och kroppen. Dessutom sprang jag jämnt med de framför och med tanke på SM helgen efter ville jag inte pressa ut allt jag hade. Det var även lugnt bakåt så jag kunde tillslut ta mig in på en fin tredjeplats.
Detta är min första pallplats internationellt på en ETU-tävling vilket jag såklart är sjukt nöjd över. Samtidigt om man tar en närmre till på startfältet kanske det inte är så mycket att skryta om. MEN en pallplats är alltid en pallplats och det är svårt att göra någonting åt motståndet. Loppet i sig var stabilt, lite besviken med simningen men jag tror att med bättre förberedelser tror jag att jag hade kunna hänga på bättre. Cyklingen var riktigt jäkla bra! Jag tror knapps jag haft så bra cykelben någonsin! Löpningen var stabil, 35.00 blev tiden, ingen supertid men ändå klart bättre än vad jag mäktade med förra året. En godkänd insats får jag ändå ta och säga att det var!
Hur var loppet då?
Det var okej, mycket förseningar innan gjorde att förberedelserna ej blev så klockrena. Enligt schemat skulle vi checka in cyklarna 90 innan start, det skedde istället 45 min innan. Det förstörde förberedelserna en aning, jag hann inte simma in alls lika mycket som jag vanligtvis vill göra. Menmen, inte mycket att göra åt, som tur är var det ju samma förutsättningar för samtliga. Starten gick, eftersom jag var rankad som nummer 3 kunde jag ställa mig långt till vänster och därmed få lite närmre till första boj, jag hade även Vasilevich och Micke runt mig, bra killar att försöka hänga på. Starten gick och jag kom iväg bra, jag lade mig bakom de jag nämnde tidigare och fick en relativt lugn resa fram till första boj. Runt bojen ökades farten en aning och jag började få problem. Jag kände att jag fått alldeles för lite tid att värma upp och simningen blev stel och kantig. Resten av simningen försökte jag bara minimera skadan så mycket som möjligt. Upp ur vattnet kom vi tillslut, luckan hade blivit en aning större än jag hoppats. 1 minut och till Micke och 35 sek upp till Vasilevich.
Jag lyckades göra en snabb växling och jakten började. Det var jag och en vitryss som kom upp samtidigt, tyvärr hade han inte lika fina ben som jag hade. Därför gjorde jag det mesta av dragjobbet. Det fanns det inte mycket att göra åt de där framme, jag cyklade jäkligt bra. Det gjorde de två också, är man två stycken som hjälps åt är det svårt att göra någonting på egen hand. Efter tre varv av tio hade de ett försprång på två minuter. Samtidigt punkterade min vitryske vän och jag blev helt solo. Trots det tappade jag inget mer, jag hade riktigt bra ben och kunde hålla ett grymt tryck alla 40km, det förvånade mig själv lite faktiskt. Luckan blev alltså aldrig mer än två minuter och jag klev av cykeln som trea med ett litet hopp om att kunna plocka någon framför mig.
Jag gick ut i ett jämnt tempo, höll hygglig fart första 5 km trots lite problem med magkramp osv. Andra hälften blev tyngre och jag blev riktigt trött både i benen och kroppen. Dessutom sprang jag jämnt med de framför och med tanke på SM helgen efter ville jag inte pressa ut allt jag hade. Det var även lugnt bakåt så jag kunde tillslut ta mig in på en fin tredjeplats.
Detta är min första pallplats internationellt på en ETU-tävling vilket jag såklart är sjukt nöjd över. Samtidigt om man tar en närmre till på startfältet kanske det inte är så mycket att skryta om. MEN en pallplats är alltid en pallplats och det är svårt att göra någonting åt motståndet. Loppet i sig var stabilt, lite besviken med simningen men jag tror att med bättre förberedelser tror jag att jag hade kunna hänga på bättre. Cyklingen var riktigt jäkla bra! Jag tror knapps jag haft så bra cykelben någonsin! Löpningen var stabil, 35.00 blev tiden, ingen supertid men ändå klart bättre än vad jag mäktade med förra året. En godkänd insats får jag ändå ta och säga att det var!
Amanda vann damklassen och Mikaela tog ett brons
Micke tvåa och jag trea, tyvärr dök aldrig segraren upp till prisceremonin
Nästa helg smäller det igen, nämligen sprint-SM i Uppsala och en av säsongens höjdpunkt. Uppsala bjuder på en tuff bana, sju stycken korta och intensiva varv på cykeln med en rejäl stigning på varje varv. Någonting jag gått och oroat mig över hela vintern. Med helgens cykelben skrämmer den mig inte lika mycket längre, jag ser snarare fram mot den! Hur det hela går får vi se, jag siktar iallafall på en bättre placering än förra året, jag går alltså för guldet.
Dåligt med bilder från loppet tyvärr. Det räddas tack vara denna bild som fångade Mickes och segraren Alieksandr Vasilevichs fina moment efter loppet. Vad säger de till varandra egentligen??
RSS-flöde
