Precis som rubriken avslöjar har jag tråkiga nyheter. Jag kommer inte ställa upp i världscupen som går här nere den 11e februari. Anledningen är att jag helt enkelt inte kommer hinna komma i form till dess, det är för lite tid till dess. Jag levde länge på hoppet om att jag skulle kunna ta den som en bra "genomkörare", det såg bra ut ända fram till i fredags då jag åkte på en lättare matförgiftning. En och en halv dag i sängen (då jag inte sprintade till toaletten) tog ut sin rätt. Jag började träna idag igen och åter igen känns det som att börja om på ruta ett igen. Att genomföra en världscup om två veckor med någon slags heder i behåll är inte realistiskt någonstans. Hur mycket jag än vill det så är det verkligheten tyvärr. Jag är såklart otroligt besviken. Jag har sett fram emot detta race, jag körde den förra året och det är en fantastisk tävling. Det svider extra hårt då min mor och hennes särbo kommer ner och hälsar på den helgen och jag ville så gärna tävla inför dem här nere.
Från tävlingen här nere förra året
Trots att det svider är jag ändå säker på att det är helt rätt beslut att ta. Året har inte startat bra alls och jag har förlorat 3 tre veckors träning. Allt jag vill göra nu är att hitta tillbaka in i grundträningen igen. Jag vet att jag kommer hitta tillbaka till min gamla form det är inte det. Det som stör mig så mycket är att kontinuiteten i min träning varit kass senaste tiden. Små avbrott hela tiden som stör. Eftersom kontinuitet är den stora nyckeln för att lyckas som idrottare gör detta mig lite lätt kluven och stressad. Jag har nu en månad kvar här nere och jag ska se till att det blir min bästa månad träningsmässigt hittills i min karriär.
För att försöka vända på alla negativa tankar försöker jag hitta något slags ljus. Som jag nämnde ovan, en månad kvar här i Stellenbosch. En stad som gjort för triathlon, det är varmt och soligt, det finns grymma faciliteter är, jag är omringad av fantastiska träningspartners. Kan jag bara skärpa till mig och med en uns av tur så har jag alla möjligheter till att vända denna stek och börja leverera på riktigt.
Den första mars när jag flyger hem härifrån får jag fyra hela dagar hemma i Sverige för att ladda upp mina batterier med familj och vänner. Sedan bär det åter igen söderut och till Fuerteventura för två veckors läger med landslaget. Även där nere har jag alla möjligheter i världen att göra allting till perfektion tillsammans med goda vänner. Jag och några till stannar ytterligare två veckor, bland annat för att tävla.
Det är alltså där min debut kommer ske, en europacup på Gran Canaria. Den går den 26/3. Det är alltså ganska exakt två månader till dess. Får jag till två fläckfria, helt perfekta månader så kan jag lova er att jag kommer vara livsfarlig där. Det är triathlon jag vill hålla på med.
Slutligen vill jag slänga ut ett fantastiskt tack! Strax innan jul damp det nämligen ner ett kuvert i brevlådan hemma i Nyköping. Ett otroligt fint brev från en "Tage". Jag vill bara säga tack så otroligt mycket, du rörde mig verkligen djupt. Du nämnde att du bland annat följer mig här så jag hoppas du läser detta, jag vet inte hur jag annars ska kunna tacka dig. TACK!
RSS-flöde
