Nu är lägret över och jag är hemma i Kära Nypan igen. Det känns rätt bra faktiskt, borta bra men hemma bäst. Ännu en klassisk klyscha som verkligen stämmer.
Tyvärr blev det endast tre inlägg från Fuerteventura. Jag försökte slänga upp två till men ett halvknackigt wifi satte stopp för det. Istället gör jag en sammanfattning nu, i både text, bilder och film.
Lägret började väldigt bra, de första dagarna bjöd på väldigt mycket träning. Mycket simning framförallt, men även en hel del cykel. Det blev en liten chockstart för kroppen, men det var bra. Jag kunde anpassa vardagen fort och känna att jag hade kontroll över vad som skulle komma. De fyra första dagarna kunde jag träna alla tre dicisplinerna utan problem. Jag började vänja mig med 50m bassängen och jag kände mig riktigt stark. Löpformen var hur bra som helst. Det som inte stämde 100% var cyklingen. Det var en kombination av ovana ben och dåligt inställd cykel. Allt som allt var inledningen riktigt bra!
Det var dag fyra, eller lördagen det första riktigt tråkiga hände. Som jag skrev i det förra inlägget slog jag ju i knät under ett simpass. Det ville aldrig riktigt ge sig. I en vecka hade jag smärtor och kunde ej löpträna. Precis en vecka efteråt testade jag att springa, det funkade. Det funkade även dagen efter. På måndagen sprang jag ytterligare en gång, men då kom smärtan tillbaka och jag fick ställa in det passet och det sista löppasset som skulle ske dagen efter. Det var allt om lägrets löpning, inte riktigt vad jag tänkt mig. Tyvärr blir det inte alltid så!
Som tur var kunde jag fortfarande simma och cykla. Istället för löpning blev det mer cykel. Det var inte helt fel, för allt längre in på lägret jag kom, desto bättre blev cykelformen. De sista dagarna cyklade jag bra och jag kände mig stark. Jag började hänga med personer jag hade haft problem med tidigare på lägret. Den skönaste känslan var att jag fick mer och mer kontroll över vad jag klarade. Det blev många långa cykelpass på ön. Fina cykelpass, Fuerteventura består mest av sand. Det låter inte så jättespännande att cykla bland. Väl på plats var det vid vissa tillfällen riktigt mäktigt att rulla fram mellan och över de höga berg som Fuerteventura består av.
Simmingen var även den riktigt härlig. 50m bassängen var hur fräsch, fin och skön som hellst. Det var oftast klarblåhimmel när vi simmade, det höjde motivationen rejält. Som jag sa blev det riktigt mycket simning. Mer än vad jag hade räknat med. Nästan alla pass var 5000m+ och vi simmade alla dagar utom två. Det blev alltså några meter. Första veckan kändes riktigt bra. Jag förbättrade min teknik och orkade hålla den längre. Hade inga problem att köra serier med längre intervaller etc. För första gången gången på hela vintern kändes simningen faktiskt bra och jag kände att jag utvecklats från förra säsongen.
Några dagar in på vecka två kände jag hur axlarna började säga emot. Inte så konstigt då jag nästan simmat 1/3 mer än vad jag brukar. Jag fick ta det lite lugnare ch använda fenorna mer för att lätta belastningen från axlarna. Tros det tycker jag ändå jag fick ett bra avslut på simningen.
Lägret som helhet är jag nöjd med. Riktigt bra folk som åkte med. Vi åkte ju med norrmännen, de var hur sköna som hellst. Framförallt var vissa av dem riktiga maskiner. De blev aldrig trötta men hade ändå alltid humöret på topp. Det hjälpte många gånger när man själv var riktigt trött. Man kom till träningen lite halvseg, sen ser man 3-4 norrmänn göra något helgalet. Helt plötsligt är man med själv och tröttheten är borta. Det måste jag nästan säga var det bästa. Alla var alltid glada, oavsätt! Så ska ett läger vara, man håller ju ändå på med det man tycker mest om.
Om det ska vara någonting jag inte är helt nöjd med är det självklart knät. Det var en riktig skitsak som gjorde att jag gjorde mig illa. Det har jag grämt mig över hela lägret. Visst jag kunde cykla väldigt mycket istället. Men jag ville så gärna springa, framförallt nu när löpningen känts så bra! Menmen, vissa saker kan man inte styra. Bara bita i det sura äpplet och köra på ändå!
Jag kan ju säga att någonting som gjorde mig riktigt glad var vädret mär jag kom hem. Våren är ju faktiskt här! Har tillochmed premiärcyklat på racern här hemma. Inte lika varmt som i Spanien, men det var skönt iallafall!
Här kommer ett gäng bilder från lägret, även några filmklipp.
Ha det gott!
Tyvärr blev det endast tre inlägg från Fuerteventura. Jag försökte slänga upp två till men ett halvknackigt wifi satte stopp för det. Istället gör jag en sammanfattning nu, i både text, bilder och film.
Lägret började väldigt bra, de första dagarna bjöd på väldigt mycket träning. Mycket simning framförallt, men även en hel del cykel. Det blev en liten chockstart för kroppen, men det var bra. Jag kunde anpassa vardagen fort och känna att jag hade kontroll över vad som skulle komma. De fyra första dagarna kunde jag träna alla tre dicisplinerna utan problem. Jag började vänja mig med 50m bassängen och jag kände mig riktigt stark. Löpformen var hur bra som helst. Det som inte stämde 100% var cyklingen. Det var en kombination av ovana ben och dåligt inställd cykel. Allt som allt var inledningen riktigt bra!
Det var dag fyra, eller lördagen det första riktigt tråkiga hände. Som jag skrev i det förra inlägget slog jag ju i knät under ett simpass. Det ville aldrig riktigt ge sig. I en vecka hade jag smärtor och kunde ej löpträna. Precis en vecka efteråt testade jag att springa, det funkade. Det funkade även dagen efter. På måndagen sprang jag ytterligare en gång, men då kom smärtan tillbaka och jag fick ställa in det passet och det sista löppasset som skulle ske dagen efter. Det var allt om lägrets löpning, inte riktigt vad jag tänkt mig. Tyvärr blir det inte alltid så!
Som tur var kunde jag fortfarande simma och cykla. Istället för löpning blev det mer cykel. Det var inte helt fel, för allt längre in på lägret jag kom, desto bättre blev cykelformen. De sista dagarna cyklade jag bra och jag kände mig stark. Jag började hänga med personer jag hade haft problem med tidigare på lägret. Den skönaste känslan var att jag fick mer och mer kontroll över vad jag klarade. Det blev många långa cykelpass på ön. Fina cykelpass, Fuerteventura består mest av sand. Det låter inte så jättespännande att cykla bland. Väl på plats var det vid vissa tillfällen riktigt mäktigt att rulla fram mellan och över de höga berg som Fuerteventura består av.
Simmingen var även den riktigt härlig. 50m bassängen var hur fräsch, fin och skön som hellst. Det var oftast klarblåhimmel när vi simmade, det höjde motivationen rejält. Som jag sa blev det riktigt mycket simning. Mer än vad jag hade räknat med. Nästan alla pass var 5000m+ och vi simmade alla dagar utom två. Det blev alltså några meter. Första veckan kändes riktigt bra. Jag förbättrade min teknik och orkade hålla den längre. Hade inga problem att köra serier med längre intervaller etc. För första gången gången på hela vintern kändes simningen faktiskt bra och jag kände att jag utvecklats från förra säsongen.
Några dagar in på vecka två kände jag hur axlarna började säga emot. Inte så konstigt då jag nästan simmat 1/3 mer än vad jag brukar. Jag fick ta det lite lugnare ch använda fenorna mer för att lätta belastningen från axlarna. Tros det tycker jag ändå jag fick ett bra avslut på simningen.
Lägret som helhet är jag nöjd med. Riktigt bra folk som åkte med. Vi åkte ju med norrmännen, de var hur sköna som hellst. Framförallt var vissa av dem riktiga maskiner. De blev aldrig trötta men hade ändå alltid humöret på topp. Det hjälpte många gånger när man själv var riktigt trött. Man kom till träningen lite halvseg, sen ser man 3-4 norrmänn göra något helgalet. Helt plötsligt är man med själv och tröttheten är borta. Det måste jag nästan säga var det bästa. Alla var alltid glada, oavsätt! Så ska ett läger vara, man håller ju ändå på med det man tycker mest om.
Om det ska vara någonting jag inte är helt nöjd med är det självklart knät. Det var en riktig skitsak som gjorde att jag gjorde mig illa. Det har jag grämt mig över hela lägret. Visst jag kunde cykla väldigt mycket istället. Men jag ville så gärna springa, framförallt nu när löpningen känts så bra! Menmen, vissa saker kan man inte styra. Bara bita i det sura äpplet och köra på ändå!
Jag kan ju säga att någonting som gjorde mig riktigt glad var vädret mär jag kom hem. Våren är ju faktiskt här! Har tillochmed premiärcyklat på racern här hemma. Inte lika varmt som i Spanien, men det var skönt iallafall!
Här kommer ett gäng bilder från lägret, även några filmklipp.
Ha det gott!
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Foto: Joachim Willén
Videor.
Denna film gjordes av Espen Laaveg, en av de Norska ledarna på lägret: Se filmen här!
Här kan man faktiskt se tillfället då jag skadar knät. Jag är den som kommer upp först längs till vänster:
Se filmen här!
Denna film gjordes av Espen Laaveg, en av de Norska ledarna på lägret: Se filmen här!
Här kan man faktiskt se tillfället då jag skadar knät. Jag är den som kommer upp först längs till vänster:
Se filmen här!
RSS-flöde
