Jag hade sedan tidigare planerat att lägga in en vecka med simfokus, förra lördagen skedde någonting som verkligen fick mig att ta tag i det hela. Vi åkte nämligen till Grabow som ligger 40min härifrån. Där har de "typ" västra Kapprovinsens enda simbara sjö. Där arrangerades ett 3000m öppetvatten-race. Ett race som gick åt skogen, jag tappade kontakt med alla efter 500m simmade ensam 1000m för att sedan bryta. Jag var inte så besviken då simningen varit knackig senaste tiden och jag hade det hela på känn redan innan loppet. Istället motiverade det mig som sagt till att ta tag i det hela och reda ut problemet. Jag bestämde mig för att sätta igång redan på söndagen dagen efter.
Många ser en simvecka som döden själv då det ofta är småsegt att simma. Jag tycker det är skönt faktiskt. För det första får man så otroligt mycket tid över om dagarna, man simmar tidigt, sedan har man flera timmar innan man ska vara i vattnet igen. Man känner snabbt att man blir bättre, bara det är så otroligt motiverande när man försöker bli bättre i någonting. Och simning är så enkelt, inga förberedelser eller någonting. Man tar bara sin väska, åker till bassängen för att sedan låta coachen sköta allt tänkande, det enda man behöver tänka på är att simma snabbt.
Hur mycket simning blev det då? Jag lyckades klämma in tre dager med dubbla simningar. Sön, tis och fre. Där var det mest fokus på att skrapa ihop meter och distans, ca 10.000m/dag. Däremellan blev det något kortare och hårdare pass, även en lugnare dag på torsdagen. Det gick klockrent och redan efter dag ett kände jag en markant skillnad i hur mycket bättre kontroll jag hade på kroppen i vattnet. De första tre dagarna simmade jag 28.000m och det kändes hur bra som helst. Ons, tor började kroppen bli trött och protestera men jag simmade ändå bra. Fredag kände jag mig pigg igen och gjorde mitt bästa simpass på väldigt länge på förmiddagen då jag för första gången kunde hänga med i Mickes fart. På eftermiddagen sade kroppen ifrån, det hade blivit lite mycket simning då min axel började göra ont efter 3400m. Ingen mening med att vara dum och fortsätta, jag vill göra det som blir rätt i längden och klev upp. Dagen därpå tog jag det säkra före det osäkra och struntade i simningen helt vilket var ett bra beslut. I söndags simmade jag återigen smärtfritt.
Det blev alltså en sexdagarsvecka istället, men vad gör det egentligen. Jag hade planerat att simma 45.000m på sju dagar, nu blev det istället 40.000m sex och jag tror det är något slags rekord för min egen del. Dessutom lyckades hela min plan, jag simmar otroligt bra just nu, inte bara snabbt utan även bra rent tekniskt. Det känner jag på greppet jag hittar i vattnet, det är någonting helt annat mot vad det var för en vecka sedan. Nu har jag en bra grund att stå och bygga vidare på. Planen är att lägga in minst två sådana här veckor till innan jag åker hem, förhoppningsvis gör det att jag höjer min simning ett par snäpp jämfört med i fjol.