Familjesemester och tolv stygn i fejs

Ett inlägg i veckan var det ja... *host!* ja jo det var ju uppenbarligen betydligt mycket lättare sagt än gjort! Meeeeen nu är jag tillbaka igen och(!) jag har faktiskt både en och två ursäkter till detta miserabla betéende. Två ursäkter som jag tror och hoppas kommer fylla ut detta inlägg. Spring och hämta läsglasögonen, hämta det nybryggda kaffet, sätt sig bekvämt och njut!

Ursäkt nummer 1
Den 22a December blev jag upplockad i Stellenbosch av en sjusitsig, himmelsblå, trött men ändå charmig Toyota Corolla från 2007. I den satt min pappa och min styrmor Marie, just nyanlända till Sydafrika men inte så exalterade som man kanske kan tycka att de borde vara. De var mer stressade, oroliga och trötta. Resten av familjen, min bror Oscar och mina styvsyskon Josefin och Jakob satt nämligen fast på Gardemoen, Norges största flygplats. Där skulle det som det visade sig få sitta ett bra tag. Det hade nämligen bara dagarna innan införts nya inrese regler till Sydafrika för personer under 18 år som vi helt missat (Jakob är 17). Dessutom hade resebolaget råkat ta bort deras biljetter. De var fast i Oslo rätt hårt med andra ord! Tillslut, efter många om och men lyckades de lämna Norge och ta sig ned till Kapstaden. De landade i Sydafrika den 24e december kl 08.45 efter tre härliga dygn på Norges största flygplats.
Med hela familjen på plats kunde vi alla äntligen slappna och, fira lite hjul och njuta av semestern.

Familjen samlad!

Bror turistar

Vi hyrde ett hus i Hout Bay. En mindre fiskeort som ligger 18km söder om centrala Kapstaden, vackert inbäddat mellan höga och ståtliga berg precis vid havet. Otroliga vyer! Huset vi hyrde var inte så pjåkigt det heller. Fem sovrum, tre vardagsrum, typ 77 tv-apparater, pool med ett poolhus, biljardbord, egen mur med elstängsel etc etc etc. Det dög med andra ord! Det var två grymma veckor där nere, även om det var semester för familjen hade jag en hel det träning att dona med och jag lyckades bra med att pressa in den där det passade. Simningen var sisådär då jag var ensam och hade 20minuter till närmsta bassäng men jag lyckades bibehålla den bra ändå. Cyklingen var grym, otroligt vackra vägar längs kusten söder om om Kapstaden. Rejäla backar fanns det också. Höjdpunkten var julaftonsmorgonen då jag cyklade in till Kapstaden, upp på Signal Hill och sedan upp så långt vägen gick på Table Mountain. Så vackert! Löpningen var också den vacker, svårt att hitta plattare rundor men backarna gav sitt. Over all fick jag in ett bra block på cykeln vilket var skönt.

Där bodde vi

Julafton på Signal Hill

Photo shoot på stranden i Hout Bay. Cred - Marie Fleetwood

Mellan min träning försökte vi turista gärnet och jag tror vi lyckades pricka av det mesta. Godahoppsudden, Boulder Beach, dyka med vithajar, safari, massor med fantstisk mat, jag har säkert glömt någonting men det var roligt att få åka runt och bocka av det mesta. Även om vissa saker var lite väl "turistiga" för min smak. Det jag missade var Table mountain men jag ska försöka bocka av den i början på februari när mamma och hennes särbo Micke kommer ner på besök i början av februari.

Det var som sagt två grymma veckor med familjen! Det var tråkigt när de lämnade men ändå lite skönt, jag började sakna Stellenbosch på slutet, det var skönt att få komma "hem" och komma in i mina rutiner igen.

Selfie med en vithaj - check!

Cape Point/Godahoppsudden

Mer löpning kring Hout Bay

Ursäkt nummer 2
Denna är en otäck jävel, men vi komner till det.
Tillbaka i Stellenbosch hittade jag snabbt in i mina gamla rutiner igen. Simma med gruppen osv. Första veckan lade jag in många simpass och jag hittade äntligen tillbaka till mina fina form jag hade under förra säsongen, eller jag närmade mig den iallafall så smått. Resten var också bra, stark cykel, löpningen också den på uppgång och vardagen rullade på. Tyvärr skulle den roliga karusellen få ett abrupt haveri...

Förra onsdagen skulle jag, George Bjälkemo och vår Holländska kompis Evert ut på ett långpass cykel. Gick sisådär. På en av huvudvägarna ut ur stan cyklade jag först och missade en liten bula i asfalten som jag körde rakt på. Jag hann inte ens reagera innan min styre vred sig 90 grader och jag föll handlöst mot asfalten. Såklart fick jag för mig att det förmodligen skulle vara bäst att ta emot smällen med mitt ansikte. Sagt och gjort! Typsikt obra beslut såhär i efterhand kan jag säga. Helt plötsligt låg jag på marken och insåg att det hade gått åt helvete. Det första jag såg var George framför mig som ej lyckats undvika att köra in i mig. Han låg också på backen och skrek rejält. Jag kände ingen smärta själv och sprang fram till honom för att kolla läget. När jag böjde mig över såg jag hur det droppade blod från mitt ansike. Efter en snabb besiktning av överläppen med min tunga kunde jag konstatera att mitt ansikte var rätt "fucked up", det sa jag också till de andra. De försökte hålla god min, men höll med om min upptäckt. Min överläpp hade nämligen delat på mitten. Ingen roligt upptäkt att göra kan jag säga. Efter det började det snurra en del och jag lade mig på marken. Vi hade tur, en dam och hennes man stannade direkt för att hjälpa till. Hon kastade ut sin man, slänge in mig och cykeln. Innan jag visste ordet av var vi på väg mot sjukhuset.

Väl där gick allting felfritt. Jäklar vad de tog hand om mig bra, jag fick komma in direkt. De började kolla mina sår, fick av mig alla kläder, fixade röntgen, tvättade mina sår, sydde ihop mig. Vips sa det så låg jag där, "färdigfixad", hög på smärtstillande och i chock över vad som hänt. Som tur var var fortfarande min pappa och Marie kvar i landet och de kom in väldigt snabbt. Att ha dem vid min sida var ovärderligt för jag var väldigt rädd och hade ingen aning om hur illa det egentligen var. Som tur var klarade jag mig oroligt bra. Visst sex stygn i hakan och sex stygn i läppen är aldrig roligt. Men att alla tänder klarade sig, inga benbrott eller huvudskador är rätt otroligt. Jag hade tur i oturen.

När jag kom hem insåg jag ännu tydligare vilken tur jag haft. Allt jag hade haft på mig var skrot. Glasögonen blev helt sönderrepade och räddade troligtvis synen på vänsteröga. Som krona på att blev det en spricka i bakgaffeln på cykeln så den är också bara att skrota. Allt det känns ändå lugnt, allt är täckt av min försäkring så det kommer troligtvis lösa sig, det är ju trots allt "bara" materiella saker som går att ersätta. Så länge har grabbarna på BMT (cykelbutiken här ner) fixat fram en cykel som jag får låna till ett väldigt bra pris. Den duger så länge, och om allt går enligt plan kommer mamma komma ner med en ny cykel i början av februari igen. Läget känns som det är under kontroll.

Dag 1 vs dag 7

Dag 6, back on the horse!

När det kommer till mig läker jag på. Det är nio dagar sedan det hände idag och jag har börjar komma igång. Cykel och löpning fungerar skapligt, däremot har jag inte vågat mig ner i poolen ännu. Kanske i början av nästa vecka. Jag plockade dessutom ut stygnen idag. Jag kommer behöva en vecka eller så innan jag kan lägga in mer seriös träning. Jag har i stort sett legat i sängen och ätit flytande mat genom sugrör senaste veckan. Kroppen samarbetar inte till hundra procent ännu med andra ord men det får ta sin tid. Det är ju bara Januari. Med det sagt för vi se hur jag gör den 11e februari. Då går det nämligen en världscup här i Kapstaden. Jag är inne på startlistan men efter det som hänt får vi se om jag ställer upp eller inte. Jag tror jag kan komma i skaplig form till dess. Samtidigt vill jag komma igång och verkligen kicka igång grundträningen nu. Närmsta veckan får avgöra hur jag gör!


Nu vet ni varför uppdateringarna varit crap. Om ursäkterna är giltiga får ni själva avgöra, nu ska jag försöka skärpa mig iallafall! 😌