Bryta ihop och komma igen

21/8/2015

Nu är det dags att uppdatera känner jag! Det har varit 100 procent fokus på träning, tävling och återhämtning, det märks när jag är inne i den bubblan för då gör jag inte mycket väsen av mig på sociala medier. Nu är det lite lugnare så nu kör vi.

Hela ungdomsgänget + en ensam u23a

Det sista jag skrev var om Istanbul och att jag blev uttagen till U23-EM i Banyoles. Loppet blev ingen succé direkt... Det var olympisk distans, lite längre än sprint som jag mest kört i år. Simningen blev för tuff för mig, jag låg med bra efter 750m, sedan blev jag riktigt trött! Jag tappade huvudfältet och resten blev en väldigt uppgiven historia, det slutade med att jag bröt pga magkramper på löpningen. Den mjölksyra jag drog på mig i vattnet blev för mycket för magen ut på löpet. Aldrig roligt när det blir så, men det tog ned mig på jorden lite. Jag har utvecklats galet mycket till i år men behöver 1-2 år innan kroppen klarar av att gå riktigt hårt även på olympisk distans.

Här kommer ett gäng bilder som Angela Fox tog.

Efter Banyoles åkte jag hem till Nyköping en vecka och laddade inför nästa race, europacupen i Riga, en sprint som gick två veckor efter EM. Jag fick till några riktigt bra pass här hemma och jag var sugen på revansch! Jag, Oskar Djärv och Joel Vikner flög över till Lettland som bjöd på grym pizza bland annat.

Lite sightseeing i Riga kvällen innan loppet

Förutom att jag lyckades käka lite nötter kvällen innan loppet (jag är lite lätt allergisk) kändes allt som det skulle, jag var lugn och hade en målsättning uppsatt. Plocka ITU-poäng, alltså top-20. Det var ett stort startfält, 66 personer. För första gången insåg jag vilken betydelse rankingen har på dessa lopp. Jag var rankad som nr 18 och fick starta bredvid de bästa, det försökte jag utnyttja från start.

Starten gick och jag kom iväg bra. Jag hade många bra simmare runt mig, planen var att gå med dem för att ha god position runt bojarna. Det gick helt enligt plan, jag var bland de första runt bojarna som låg halvvägs och jag kände mig fräsch. På vägen tillbaka ökades farten en aning och med 200m kvar började jag få problem att hänga med. Vi kom upp ur vattnet tillslut och jag var precis i slutet av förstaklungan med en lucka ner till resten av fältet. Jag kom upp som nr 16 av 66 stycken. Helt sjukt, vilken revansch från Banyoles. Jag var precis bakom täten upp som sagt och spurtade järnet för att inte missa täten. Jag växlade skapligt, inte perfekt, det gjorde att jag missade klungan precis. Det var så jäkla nära.

Hillebregt, Holländaren på bilden var siste man med i förstaklungan. Jag var inte långt ifrån!

Jag och tre till fortsatte jakten ett halvt varv, vi kom aldrig ikapp tyvärr. Istället lugnade vi ner oss och väntade in andraklungan. När det var ikapp var det slut på lugnet. Jag var bestämd och ville verkligen komma ikapp de framför oss. Jag gick upp i spets och visade att jag var beredd att jobba, fyra, fem andra kände samma sak och vi började jakten. Vi plockade någon sekund varje varv och tillslut fick vi till riktigt bra samarbete i klungan. Jag kände mig riktigt stark och hade verkligen kontroll, både tekniskt och kapacitetsmässigt. Med sju kilometer kvar var vi ikapp, grymt skön känsla måste jag säga. Jag tog några minuter utan att göra någonting, endast fokus på att förbereda mig inför löpningen. Med två kilometer kvar började jag avancera mig uppåt för att vara långt fram när löpningen skulle starta. Det lyckades jag bra med och var trea in T2 och även trea ut på löpningen.

Ut på jakt direkt

Jag var lite väl övertaggad ibland men jag ville verkligen att vi skulle jaga ikapp förstaklungan

Två svenskar i tät inför växlingen

Som vanligt spurtade folk som galningar de första hundra meterna, jag försökte vara kylig för att hitta min fart. Efter en kilometer hade jag hittat en bekväm hög fart och jag låg med i en mindre klunga på fem pers. Den sista i gruppen låg på 13e plats. "Grymt" tänkte jag, det blir poäng idag igen. En efter en föll av i gruppen och jag låg mest och bevakade min position, jag ville inte dra någonting. Mitt fokus låg nu på top tio, då var jag tvungen att slå alla i min grupp. Farten ökade sakta men säkert de sista 1.5 kilometrarna. Jag litar på min spurt och ville vänta med den så länge som möjligt. Tillslut med 500m kvar var det jag, en fransman och en ryss som slogs om tiondeplatsen. Jag avvaktade länge, med 100m kvar gav jag allt och jag lyckades ta mig in på en tionde plats, LYCKA!

Revansch från EM kan man minst sagt säga. Från att ha gjort min sämsta simning och lopp till att göra min livs bästa simning och lopp två veckor senare var en otrolig seger för mig, jag bröt verkligen ihop och kom igen.

En oväntad men rolig grej var att hela loppet livesändes på internet. En riktigt bra sändning till och med! Om du vill se loppet kan du klicka på länken nedan:

http://youtu.be/TT2A3aBu0MY

Bra svenskdag, jag 10a, Joel 14e och Oskar 41a

Efter Riga blev det knappast någon ro. Vi kom hen till sverige på måndagen. Därifrån begav jag och Oskar oss ner till Småland. På onsdagen körde vi nämligen Kalmar mini tri. En förtävling till Ironman Kalmar och en del av hela triathlonfesten som pågår den veckan. Distansen var en tiondels ironman med en något längre simning. Alltså 520m simning, 18km cykel och 4.2km löpning. Det var ett "non-draftinglopp", ingen klungkörning på cykeln. Som tur var fick jag låna en tempocykel av Martin Lindqvist, en vän som skulle tävla senare på lördagen.

Jag hann iallafall med ett pass på cykeln jag fick låna innan loppet.

Jag var fortfarande lite småsliten från Riga men ändå tillräckligt fräsch för att göra ett bra lopp kände jag. Taktiken var väldig enkel. Gå stenhårt på simningen för att försöka skapa lucka, sedan tappa så lite som möjligt på cykeln, det var många duktiga cyklister med. Sedan springa skiten ur mig själv.

Kalmar är känt för sitt otroliga publikstöd, detta var inget undantag. Helt sjukt att det var folk utmed hela banan, till och med vid cykelvändpunkten 9km från tävlingsområdet.

Starten gick och jag fick en bra start, ledning med 2-3 meter redan efter 100m. Luckan fortsatte öka, jag såg själv ingenting och trodde att Oskar och Nils simmade ikapp mig mot slutet. Så var ej fallet, jag fick tillslut en lucka på 16 sekunder och lyckades växla ifrån till 23sekunder ut på cykeln. Perfekt!

På cykeln gick jag stenhårt, jag visste att folk skulle komma ikapp tillslut. Det gjorde de, men senare än väntat. Efter 6km var Oskar ikapp, han passerade och började gå ifrån. Nu var det som sagt bara att minimera skadan så mycket som möjligt. Efter 13km kom även Nils ikapp. Nu började mina ben vakna så jag lyckades cykla bakom honom resterande delen. Vi växlade tillsammans och jakten på Oskar började. Han hade ett försprång på drygt 40sekunder. Detta blir tufft kände jag, jag kände också att mina löpben var med mig idag. Full fart från start och det tog inte lång tid innan jag började skymta Oskar där framme. Efter ca 3km var jag ikapp, jag stötte ifrån direkt för att försäkra mig om att han inte skulle orka gå med. Löpningen som var kvar var bara galen, så mycket folk överallt, jag har aldrig varit med om maken tidigare. Jag kom tillslut in på torget med fulla läktare som segrare, jag har fortfarande svårt att ta in hur mäktigt det var.

En helt okej vecka kan man säga.

Efter loppet tog jag semester. Ett cykelpass på torsdagen, utöver det, NADA. Jag och Oskar försökte istället njuta av stämningen nere i Kalmar. På lördagen var det som sagt dags för det stora loppet, Ironman Kalmar där vi fick se Patrik Nilsson dominera hem segern och dessutom slå det svenska rekordet. Imponerande!

Nu återstår endast en tävling denna säsong. Jag ska bege mig ut på lite djupare vatten, den 28e augusti går nämligen Tjörn triathlon 11.3. En Halvironman med ett riktigt bra startfält. Jag hoppas på ett bra race och jag satsar på att vinna, jag tror jag har chans på segern om jag håller mig lugnt och sparar mina krafter till slutet. I skrivandts stund har jag dragit på mig en förkylning och kan ej träna. Jag hoppas den släpper snart så jag hinner vänja mig med tempocykeln jag fått låna av Jonatan Bejmar.

Här nedan kommer en blandad skur bilder från Kalmar Mini Tri. Även ett kort ihopklipp från målgång, segerintervju och prisutdelning. Farsan filmade och Marie Fleetwood klippte ihop det lite snyggt! https://www.facebook.com/ludwig.fleetwood/posts/10205026662850921

Då vill jag även passa på att tacka för allt stöd. Framförallt pappa som var med i Riga och Kalmar. Det känns som att han är överallt ibland och alltid lika engagerad, ovärderligt. Älskar dig.

Anders Bennarsten på AGB Service knäppte detta kort efter målgången. Han hjälper mig oerhört mycket i min satsning. Det är inte varje dag man för visa upp sig och tävla inför sina sponsorer. Sjukt roligt att få visa upp det man brinner för!