Nu är det dags att uppdatera känner jag! Det har varit 100 procent fokus på träning, tävling och återhämtning, det märks när jag är inne i den bubblan för då gör jag inte mycket väsen av mig på sociala medier. Nu är det lite lugnare så nu kör vi.
Det sista jag skrev var om Istanbul och att jag blev uttagen till U23-EM i Banyoles. Loppet blev ingen succé direkt... Det var olympisk distans, lite längre än sprint som jag mest kört i år. Simningen blev för tuff för mig, jag låg med bra efter 750m, sedan blev jag riktigt trött! Jag tappade huvudfältet och resten blev en väldigt uppgiven historia, det slutade med att jag bröt pga magkramper på löpningen. Den mjölksyra jag drog på mig i vattnet blev för mycket för magen ut på löpet. Aldrig roligt när det blir så, men det tog ned mig på jorden lite. Jag har utvecklats galet mycket till i år men behöver 1-2 år innan kroppen klarar av att gå riktigt hårt även på olympisk distans.
Här kommer ett gäng bilder som Angela Fox tog.
Förutom att jag lyckades käka lite nötter kvällen innan loppet (jag är lite lätt allergisk) kändes allt som det skulle, jag var lugn och hade en målsättning uppsatt. Plocka ITU-poäng, alltså top-20. Det var ett stort startfält, 66 personer. För första gången insåg jag vilken betydelse rankingen har på dessa lopp. Jag var rankad som nr 18 och fick starta bredvid de bästa, det försökte jag utnyttja från start.
En oväntad men rolig grej var att hela loppet livesändes på internet. En riktigt bra sändning till och med! Om du vill se loppet kan du klicka på länken nedan:
http://youtu.be/TT2A3aBu0MY
Kalmar är känt för sitt otroliga publikstöd, detta var inget undantag. Helt sjukt att det var folk utmed hela banan, till och med vid cykelvändpunkten 9km från tävlingsområdet.
Starten gick och jag fick en bra start, ledning med 2-3 meter redan efter 100m. Luckan fortsatte öka, jag såg själv ingenting och trodde att Oskar och Nils simmade ikapp mig mot slutet. Så var ej fallet, jag fick tillslut en lucka på 16 sekunder och lyckades växla ifrån till 23sekunder ut på cykeln. Perfekt!
På cykeln gick jag stenhårt, jag visste att folk skulle komma ikapp tillslut. Det gjorde de, men senare än väntat. Efter 6km var Oskar ikapp, han passerade och började gå ifrån. Nu var det som sagt bara att minimera skadan så mycket som möjligt. Efter 13km kom även Nils ikapp. Nu började mina ben vakna så jag lyckades cykla bakom honom resterande delen. Vi växlade tillsammans och jakten på Oskar började. Han hade ett försprång på drygt 40sekunder. Detta blir tufft kände jag, jag kände också att mina löpben var med mig idag. Full fart från start och det tog inte lång tid innan jag började skymta Oskar där framme. Efter ca 3km var jag ikapp, jag stötte ifrån direkt för att försäkra mig om att han inte skulle orka gå med. Löpningen som var kvar var bara galen, så mycket folk överallt, jag har aldrig varit med om maken tidigare. Jag kom tillslut in på torget med fulla läktare som segrare, jag har fortfarande svårt att ta in hur mäktigt det var.
En helt okej vecka kan man säga.
Efter loppet tog jag semester. Ett cykelpass på torsdagen, utöver det, NADA. Jag och Oskar försökte istället njuta av stämningen nere i Kalmar. På lördagen var det som sagt dags för det stora loppet, Ironman Kalmar där vi fick se Patrik Nilsson dominera hem segern och dessutom slå det svenska rekordet. Imponerande!
Nu återstår endast en tävling denna säsong. Jag ska bege mig ut på lite djupare vatten, den 28e augusti går nämligen Tjörn triathlon 11.3. En Halvironman med ett riktigt bra startfält. Jag hoppas på ett bra race och jag satsar på att vinna, jag tror jag har chans på segern om jag håller mig lugnt och sparar mina krafter till slutet. I skrivandts stund har jag dragit på mig en förkylning och kan ej träna. Jag hoppas den släpper snart så jag hinner vänja mig med tempocykeln jag fått låna av Jonatan Bejmar.
Då vill jag även passa på att tacka för allt stöd. Framförallt pappa som var med i Riga och Kalmar. Det känns som att han är överallt ibland och alltid lika engagerad, ovärderligt. Älskar dig.
Kalmarsonen Hampus Horndahl, jag och rovdjuret från Rembo till höger