Början på slutet

Yes, yes, yes! Lite så känns det här nere just nu. Efter att ha haft en liten motivationsdip sista "ensamveckan" har det nu gjort en helomvändning. Motivationen är på topp och träningen går riktigt bra! En vecka har det gått sedan landslaget kom hit och allting flyter på så himla bra. Grym sparring och vi är ett kanongäng både när vi tränar och utanför. 

Vi har hunnit köra många pass denna vecka. Det roligaste skedde nog i förrgår då vi hade en duathlon-träningstävling (2*15km cyk + 2km löp). Kände mig stark loppet igenom och lyckades faktiskt vara först i mål. Visserligen var det bara en träningstävling, men också ett riktigt fint kvitto. Det som gjorde mig gladast var att jag kände mig stark på cykeln, någonting jag inte har känns tidigare. Allt slit på denna ö måste ha gjort något gott iallafall. 

Någonting som tyvärr börjat gå lite tyngre är bassängsimningen. Känner inte alls samma flyt och lugn som jag gjort tidigare. Jag tror det kan ha att göra med de tidiga mornarna vi simmar. Vi börjar nästan alla simpass 06.30 eller 07.00 jämfört med 08.00 som vi gjort tidigare. Det känns i axlarna framförallt, det är inte förens nu jag börjat få ont i axlarna. Ändå är det ingenting jag oroar mig allt för mycket över, det går över efter någon halvtimme. 

Den simning som känns bra är däremot öppetvatten-simning där har jag verkligen fått in ett bra flyt, alla tunga arm-serier jag och Patrik kört här nere har verkligen varit guld värda. Min nya våtdräkt Zone3 Victory bidrar säkerligen också en hel del. Tyvärr har vi bara fått in ett OW-pass hittills. Vår strand är invaderad av brännmaneter, jag var i och försökte ta fighten med dem här om dagen. Slutade med en bränd fot och inställt simpass. Sånt är livet ibland!  

Annars vardagen är nästan den samma som tidigare, lite mer träning och sparring nu. Men det har ändå gjort massor. Nu ser jag fram mot en sista hård vecka. Sedan får jag komma hem till Sverige. Det ska faktiskt bli skönt. Det börjar bli bra väder har jag hört.